Etikettarkiv: Personligt

Besök, fika och skogspromenad

Idag fick jag besök av både en god vän och min pappa och förutom att vi snackat en hel del inför de här mötet jag skall ha imorgon så har vi också gått en rejäl promenad i skogen på cirka 5 km med lilla hunden Siri. Och de rätt kuperad terräng så de känns i benen alltså. Jag är fortfarande ganska osäker på vad jag skall ta upp på mötet imorgon och om jag ska stanna eller åka tillbaka till mitt gamla boende på Alelyckan. Men de återstår väl att se helt enkelt. Men hoppas de går bra iallafall.

Annonser

”Svårt att leva med borderline!”

Även om livet känns svårt just nu så älskar jag min familj mest av allting alltså, dom har alltid ställt upp för en och har alltid funnits där för en, det är synd bara att man lider av en sådana här starka humörsvängningar för de försätter en i sådana jobbiga situationer hela tiden. För jag tror jag är en god människa innerst inne men ibland känner jag mig kapad av djävulen och säger saker jag inte menar, sen kommer ytterligare ångest för att man sedan ångrar sig för de man tidigare sagt så blir det bara pannkaka av allting. Jag har mött många andra med borderline och många säger ju de att det kan bli bättre med åren och jag tror faktiskt det kan ligga mycket sanning i de. För att för varje gång man dipar så finns det ju alltid någon att ta med sig och lära sig av till nästa gång man faller. Problemet är bara att hitta vad de är som orsakar fallen och de kan va ganska svårt eftersom de nästan alltid är sådana små saker som utlöser själva utbrotten. Ibland vet jag inte riktigt själv vad de är som utlöser dom. Och det är nog de som gör att man hela tiden upprepar samma misstag gång på gång eftersom man har så oerhört svårt att hantera men framförallt identifiera vad de är som utlöser problemen.

”Alla dagar ser exakt likadana ut här ute!”

Det är detta som får mig att känna mig uttråkad och att jag vill åka härifrån, personalen här på Ingsered är fullständigt kanon på alla sätt och vis, maten är bra, miljön är helt oslagbar men de räcker tyvärr inte för mig. Jag vill ha lite äventyr på dagarna. Jag saknar mina vänner och behöver en bostad i Göteborg, så enkelt är det. Därför har jag valt att lämna Ingsered inom kort. Och händer de ingenting snart så är risken stor att jag väljer att åka tillbaka till mitt gamla boende som jag tänker ta upp på mötet med min socialhandläggare nu på onsdag. Helst av allt vill jag ju naturligtvis inte återfalla eftersom jag nu ändå kommit såpass långt som jag nu gjort. Men de en väldigt jobbig situation man sitter i och jag vet inte riktigt själv hur jag skall hantera den om jag skall vara helt ärlig.

Häng med på promenad!

Godmorgon!

Jo då är de så att jag är ute och vandrar här för de är nämligen så att de så förbannat vackert denna morgon i Hällingsjö. Det nästan lite svårt att ta sig fram i ”terrängen” trots snökängorna alltså. Och eftersom jag inte mår riktigt 100% så tänkte jag lyssna på min pappa och börja röra på mig lite mer för de hjälper faktiskt.

Han är ju snart 70 år har ju bättre kondition än än vad jag har. Ska vi se då börjar jag närma mig badplatsen här. För jag menar träning det de är nog den bästa medicinen som jag vet iallafall. Kör lite Tommy Körberg i lurarna denna morgon med ”Julen är här” Nämen kolla vet du, visst är de vackert!

Isen börjar till och med lägga sig något. De nästan man ska önska sig ett par skridskor i julklapp. Då kan man gena över sjön vet du! Nä idag känner jag mig något bättre faktiskt. Jag tycker bara de så dåligt skottat på sina ställen här alltså. Nä nu går vi tillbaka och drar i oss en kopp kaffe så man vaknar lite. ”Kaffe är ju också uppåt”

Oj här var brasan redan igång ser jag. Får nog hämta lite mer ved här sen känner jag. Godmorgon gubbar! Godmorgon! Ah de får väl bli en ostmacka här då som vanligt då Ingalill. Ah de som vanligt! Hoppas alla har de bra nu och kör försiktigt alla där ute!

”Råder fullkomlig snöstorm”

Vilket väder alltså, de nog fallit upp mot en decimeter här snart alltså. Och på väldigt kort tid. Har legat och vilat en stund och så gick jag ner med träskorna va och ”de gick ju fan inte att gå alltså”. Tror de var vintern år 1996 som de var helt sjukt mycket snö alltså, kommer ihåg då man skulle gå på trottoaren och så bara ramlade man ner på vägen liksom för att man inte kunde se skillnaden va. Men jag tycker som så att antingen får det vara barmark eller så får de vara rejält med snö ute. Hoppas på en vit jul i år men de återstår väl att se.

”Drar iväg en tändsticka och sätter fart på ljus nummer två!”

Då är vi alltså inne i andra advent här nu då, jag drar iväg en tändsticka och sätter fart på ljus nummer två trots att tomtarna där ute än så länge verkar vara relativt få. Kastar på lite ved där också.. husen står vita om taken och endast tomten är vaken.. En riktigt god Godeftermiddag allihopa! Hur fan känns de? 🙂 Jag hoppas alla fått en riktigt bra start mot julen! Förövrigt kan jag meddela att de fullkomlig snöstorm här ute just nu runt Hällingsjö området.

Jag mår väl inte riktigt på topp än alltså men de kommer väl. ”Hold on!” som ”Nano” sade. Frågan är bara hur länge man blir kvar här alltså. Jag kan iallafall meddela att jag är fortsatt ”clean” och ännu inte återfallit och nu är jag väl uppe i snart två och en halv månad närmare bestämt. ”Jag behöver ju inte knarka längre” går ju bara in i medicinrummet så får ju jag mitt tjack då va! Ha nu alla en fortsatt trevlig söndag och ta nu hand om er allihopa!

”Kommer bli utskriven”

Godmorgon!

Nu har jag inte lämnat ett UP på snart en vecka och dom är på är på mig hela tiden verkligen om detta alltså men jag har tröttnat på systemet helt enkelt. I med att jag inte får en ny chans till egen bostad och att proverna inte görs gentemot transportstyrelsen så känns de ju helt meningslöst för mig att lämna UP och dessutom när jag ändå vill härifrån. Om jag mäter hur det var när jag knarkade och hur de känns nu så känner jag tyvärr ingen förbättring utan snarare en försämring i mitt mående. Känner mig konstant uttråkad och tom inombords och ”de måste liksom hända något va!” Därför har jag bestämt mig för att fortsätta UP-Strejka för att jag då ska bli utskriven så fort som möjligt härifrån och kunna återgå till mitt gamla liv då det är bättre en det jag lever nu. Jag önskar att jag kunde hålla detta men klarar helt enkelt inte av de längre.

”Blir psykiskt skadad av de här stället!”

Ingsered är helt enkelt inte ett boende som passar mina behov. Dom skriver bara upp en på saker och ting som städning, disk, tork osv utan att fråga en innan och så känner man hela tiden något slags ansvar för att de här skall bli gjort samtidigt som man mår psykiskt dåligt och sedan UP då två gånger i veckan och blåsa hela jävla tiden alltså, och så fort man vart iväg på handelsresa ska allt genomsökas. Nej, ge fan i mina grejer liksom!. Det är inte rättvist. ”Alltså jag har fan tillräckligt med mig själv alltså!” Och som att de inte räckte så tog dom ifrån mig mitt målarbord idag och samtidigt förväntar dom säg då liksom att jag skall stanna kvar. Men snälla du de ju för fan de ända jag har!. Jag håller alltså på att bli psykiskt skadad av de här stället, man är totalt isolerad från omvärlden och kan aldrig hitta på något med sina vänner. Jag har bestämt mig för att skriva ut mig och lämna de här stället senast inom en vecka.

”Bra ställe för den som vill bli drogfri!”

Idag fick jag besök igen både från Sverige och England. Mamma var här med en vän från Storbritannien och vi gick en promenad och jag måste faktiskt säga att ingsered i säg är ju väldigt vacker plats alltså, de ligger ju benäget med utsikt över hela Västra Ingsjön och idag var nog en av dom finaste dagarna som jag upplevt på länge. Totalt stiltje över hela sjön alltså.

Funderar lite på hur länge jag blir kvar här men det kan ju vara bra att vänta ett tag tills man får tillbaka körkortet iallafall. För de ju en till sak som är positiv här och de ju de att man tänder ju inte på här liksom. För det första så ligger de benäget på ett sådant sätt att de ganska svårt att överhuvudtaget komma över något här och dessutom är de bara folk som vill åt samma håll alltså.

Och det är ju att bli drogfria. Alla som söker hit och bor här har tröttnat på drogerna känns de som. Ingen snackar ens om de, det är lite tabu känns de som. Så det här stället är nog ett ganska ultimat ställe för den som vill ifrån drogerna. Det är också ganska hårda regler när de gäller eventuella återfall och så och dom som väl återfaller dom åker nästan direkt alltså. En sak som jag tror är ett måste bara de är viljan. För har man inte viljan då är de mer eller mindre kört ändå. Jag fick nog min vilja ifrån NA tror jag. Men de ju olika från person till person. Det är iallafall lite såhär som jag upplevt ingsered hitills iallafall.

”Drogfri över två månader!”

Godmorgon!

”Ja nu rusar motorerna på Landvetter igen!” Ah håll nu i kopparna så inte samma tabbe händer ”Ah nu är de för sent!” Jag är ju på behandlingshem nu som vissa kanske vet och jag passade faktiskt på att ta den här häftiga bilden med fullmånen i bakgrunden nu imorse. De ju ”supermåne” nu! Hehe! Jo de så att nu i torsdags så firade jag nämligen två månaders drogfrihet och det hela börjar väl faktiskt kännas lite ”lite” bättre nu. Yeah ”pretty good shape out there, i feel good about this man!” .Tror faktiskt de är de sociala livet jag saknar mest bara men jag måste ju göra de här så jag får tillbaka körkortet någon gång. Jag hoppas faktiskt få tillbaka de redan inom 3 månader om allting går enligt planerat men jag vet fortfarande inte säkert om tiden men de ju som sagt bara indraget som läget är nu. Hoppas alla ni mår bra mina vänner, jag saknar er och ha nu en fortsatt riktig kanonvecka allihopa!.