Etikettarkiv: Personligt

”Blev så frustrerad och var tvungen att ta ut min ilska på någon”

Skall jag vara helt ärlig så vill jag inte ens ha en fosterfamilj, jag sa de för att jag mådde så sjukt dåligt när jag skrev de i föregående inlägg, så de var orättvist. Mina föräldrar gör väl de dom kan för mig. Men jag orkar helt enkelt inte mer. Jag vill inte leva längre i det här utan vill vidare, och när jag inte kommer någon vart så blir jag förbannad och tog ut de felaktigt på mina närmaste och de var inte meningen. Förlåt.

Annonser

”Skall ansöka om en fosterfamilj istället”

Jag har funderat mycket kring det här och har faktiskt bestämt mig för att skaffa en fosterfamilj istället. Jag kan inte ha en familj som bara drar iväg på resor gång efter gång och bara lämnar mig kvar i skiten. Jag är så trött på de, inte bara trött utan jag blir ledsen också. Sårad liksom!. Det gör lika ont varje gång! För jag älskar dom och vill tillbringa tid med dom men dom fortsätter liksom bara att lämna mig utanför. Och detta är inget nytt utan detta har pågått i över 5 års tid. De allt ifrån Julafton till släktträffar osv. Allt på grund av missbruket säger dom. Men nu är de kanske så att jag måste också sätta en gräns någonstans. Och de här funkar bara inte längre. Jag har fått nog. Klarar inte av att bli särbehandlad på detta sättet något mer.

”Måste kanske flytta till ett drogfritt boende för att klara att hålla mig ren”

Det har varit mycket upp och ned de senaste. Och jag vet ärlig talat inte om jag klarar att hålla mig ren här utan kanske måste flytta till ett rent boende ett halvår för att lyckas. Så fort jag blir ren kan jag ju påbörja en 6 månaders period och jag tror faktiskt ärlig talat inte jag klarar de där jag bor nu eftersom de är tillåtet att droga. Hade möte idag med min socialsekreterare och hon skulle kolla upp möjligheterna för de så fort som möjligt.

”Det går så många myter kring denna drogen!”

Jag har missbrukat framförallt amfetamin i cirka 8 år och de också den drogen jag har absolut svårast att lägga av med. Och det förvånar mig lite faktiskt hur vissa ens kan påstå att detta är en drog som inte skulle vara beroendeframkallande. År 2012 förlorade jag min 27 åriga storebrorsa i Chalmers studentbrand på Guldheden. Jag började ta amfetamin för att dränka min ångest men också framförallt för att jag skulle orka med allt kaoset som följde. Jag tog först bara på helgerna men efter ett tag kunde jag helt enkelt inte hålla de till helgerna längre. Jag är uppvuxen på Näset i Göteborg och bodde kvar där ganska länge faktiskt tills jag senare fick en ny två:a på Bäckegatan 20 på Masthugget i GBG av min pappa. Men de dröjde nog inte längre en ett år fram tills jag fick mitt första LVM efter en överdos på heroin, kokain och amfetamin samtidigt. Jag vaknade upp på Sahlgrenska fullt med slangar i kroppen och efter ett flertalet överdoser fattade inte riktigt själv vad som hade hänt. Under mitt sen pågående LVM sålde han lägenheten eftersom jag höll på att dö där. Jag missbrukade 2-3 gram amfetamin dagligen och fungerade inte alls utan de. En annan myt som också går är ju också lite att vissa hävdar att de inte skulle existera någon avtändning på amfetamin. Nähe ok!. Hur fan kom de sig då att jag började skära mig i armarna när jag fick slut på skiten! Det är en sådan okunskap när de gäller den drogen alltså så de helt ofattbart. Amfetaminet tog hela min lägenhet, mitt körkort, mitt jobb, alla pengar jag ärvt. Allt är borta. Kallar man inte de för ett beroende är man ju dum i huvudet. Jag pantade till och med min iPad för att kunna köpa mer tjack när pengarna var slut. Jag orkade ingenting utan de. Det helt sjukt alltså. Så när jag sedan kom ut från mitt LVM var jag först helt bostadslös, har sedan dess pendlat runt på 7-8 olika boenden men inget har funkat. Jag har fortfarande jättesvårt att lägga av alltså och har inte förens först nu vart ren ett tag. Men alkoholisterna är jobbigast, midsommar liksom, sillen vet du huhu ”Vad blääääser de för vind ida? BRÄNNVINNN!!. Så vart den vänt upp och ned! Så kommer nästa vers liksom så börjas de igen då va så är dom inne i hela systemet. Men folk får naturligtvis tycka vad dom vill om denna drogen men för mig medförde den ett rent helvete och de har den gjort förhoppningsvis för sista gången nu om jag lyckas fortsätta hålla mig ifrån den i framtiden.

”Innan jag förlorade brorsan i branden tränade jag 3-4 gånger i veckan”

Hittade några bilder som togs innan jag började missbruka och hade ett gymkort och tränade kanske 3-4 dagar i veckan, innan min bror gick bort i branden. Det är hit jag vill komma igen och de är inte helt omöjligt just nu känns de som heller om jag ska vara riktigt ärlig. Men då behöver jag ett gymkort igen tror jag. Hade ju kort på

WorldClass innan och de var faktiskt lite lyxigt för man kunde typ använda sig av de gymmet som också är ihopbyggt med hotell Scandic. Man fick alltid låna bubbelpoolen och hotellpoolen typ om man ville och gillade att passa på och simma lite också. Nu har jag nog inte råd att köpa något kort där men hade vart kul om man fick lite tips på prisvärda fräscha gym här i Göteborg.

”Drog iväg ett mail till den svenska rapparen Petter”

Jag lyssnar ju ganska så ofta på Petter då va för tycker han är en av Sveriges bästa rappare för han har så otroligt sköna texter tycker jag. Så nu har jag gått med hans sida på facebook närmare bestämt https://www.facebook.com/petterofficial/ och passade även på att dra iväg ett Mail till han. Så nu kör vi!.

Tjena Petter! Du är bäst  är du! Älskar dina texter och tycker du är Sveriges helt klart bästa rappare. Kör hårt!.

Och där någonstans drar vi iväg de mailet och då vart de skickat! Haha fan va kul om han skulle svara sen också.

Nej inte Fredrik Snortare och Cissi Synd igen. Nu letar vi upp Petter på iTunes och letar upp ett nytt album, där får jag upp. Personligen tycker jag nog Petter-X Greatest hits är något av de bästa albumet alltså. Där finns mina favoritlåtar ”Vinden har vänt” är nog en av dom allra bästa låtarna tycker jag. ”En av dom bästa” Sen har vi ”Saker och ting” ”Så klart” ”Tar de tillbaka” och ”Repa skivan” vilka klassiker får man säga ändå. Min favoritline är nog ”Vissa tror på religioner, andra på personer jag tror på ren fakta och vissa visioner”. Den är en mycket bra rad tycker jag.

”Det är inte de livet jag vill leva!”

Pratade precis med en kompis som brottas med samma problem och som gång på gång återfaller precis som jag själv tidigare gjort. Och vi har nog en del gemensamt. Haha! Jag sa de att vi måste ju försöka på något jävla sätt även om de nästan känns omöjligt alltså att leva utan dom här substanserna eller ”kickarna” liksom. Och då svarade hon typ med att hon inte orkade någonting utan de. Livet överlag liksom ”och så kan jag också känna alltså!” Jag har faktiskt nästan problem med att tänka mig ett liv helt utan de alltså ”framförallt amfetaminet!”. För man mår så oerhört bra på de, man känner sig stark och livskraftig, man orkar ta i tur med saker och ting man annars inte hade orkat. Men på något sätt måste man nog tänka att de är en falsk känsla av välbefinnande. De en inre falsk styrka man känner. I själva verket är de nog nästan helt omöjligt att leva ett välfungerande liv på amfetamin. Precis som dom med diagnoserna ADD och ADHD inte kan leva utan de. Även om dom får sina mediciner utskrivet på recept som t.ex Concerta så är de sådana otroligt små mängder i förhållande till de om man skulle handla de på den svarta marknaden. Medans en vanlig ADHD-patient kanske tar en tablett på 18 mg per dag så kanske en vanlig amfetaminist vill ha ett gram eller mera åt gången. För när de går ur, då måste man ha mera för att orka. Och de krävs faktiskt inte så mycket mer för att endast ”klara” av att orka hålla sig vaken. Men grejen är att de liksom inte endast de man vill åt när man tar denna drogen, man vill åt själva ruset och ”kicken”. Och de får man inte ut på 18mg Concerta direkt. Utan man måste kanske dra en lina på 0,20 – 0,25 g för att överhuvudtaget ”känna” något och få igång den här ordentliga utsöndringen och frisättningen av dopaminet i hjärnan. ”De som gör att man får upp humöret liksom” Och de spelar egentligen ingen roll hur mycket pengar man har för till slut så orkar inte kroppen med längre och man kan inte producera och utsöndra hur mycket dopamin och endorfiner som helst. Jag är ingen läkare men skallen blir till slut helt tom alltså. Och då hjälper de inte att ta mer. De har jag lärt mig nu. Jag vet inte hur många gånger jag svimmat av på detta sättet efter att ha varit igång 3-4 dygn på raken. De farligt alltså! Och framförallt om man då befinner sig på en lite mer offentlig plats, då rånar folk en. Man blir av med plånbok, man blir av med telefonen, dom plockar allting alltså. Vill man leva de livet? Jag börjar äntligen för första gången känna de att ”Nä jag pallar inte bli av med fler saker längre!” Jag orkar inte med fler avtändningar. Jag orkar inte bli av med en klocka till. Jag orkar fan inte att ligga och få dom här jävla depprisionerna, gång på gång, på gång ”på gång!” Och nästan vilja ta livet av mig. Det är inte värt det. Det är inte de livet jag vill leva!. Det är inte ett liv någon vill leva!. Jag kommer ihåg innan brorsan dog. Jag tränade 3 gånger i veckan och mådde kanonbra utan den här skiten alltså!. Därför känner jag mig nu mogen att försöka fortsätta hålla mig ren och aldrig hamna i den här råttfällan igen. Min förvaltare delar ut en röding i veckan till mig idag och hon tycker att de får räcka, men de klart! De väl hyfsat lätt för henne att säga med 70-80 loppor i månaden. Nu dom här senaste dagarna har jag bland annat spenderat i Skatås och de är för jag vill bli starkare igen. Inte på konstgjord väg utan på riktigt. För de går! Jag vet att de går!. Även om de tar emot nu i början så är de så värt de. Jag har redan fått en bättre kondition känner jag på den här senaste veckan jag varit igång alltså. Nu ska jag ha tillbaka de rosa kortet och börja jobba igen. En gång för alla!. Håller jag mig bara nu så har jag de mesta serverat. Därför har jag inte råd att misslyckas denna gången. Jag måste ta mig igenom de här. Nu har jag chansen och fler chanser kanske de inte blir. Jag har så många av er som vill att jag ska lyckas och jag tänker inte svika er gång på gång längre. Jag är så trött på att svika människor inte minst min chef, föräldrar och syskon. Utan även er vänner som sagt som betyder så oerhört mycket för mig. Tack för att ni finns alltså!.

”Har fått influensa”

Godmorgon allihopa! För två dagar sedan blev jag ordentligt sjuk. Jag har hög feber känner mig allmänt svag, frusen, förkyld och har svårt att röra på mig. Det kändes lite faktiskt som när ska de komma, för jag har inte varit sjuk på väldigt länge nu. Men de kan ju vara så ibland också att de går ett tag imellan. Det var inget vidare de här alltså. Får hoppas de går över fort!.

”Tog hela hinken och hällde över mig i bastun”

En gång när jag var på spa här på Sankt-Jörgen i Göteborg så hände de en liten olycka. Jag satt och testade en ångbastu och i bastun fanns en hink med sån här svalkande is typ, och jag blev så varm typ efter en stund va så jag drog över mig hela hinken lite av misstag då jag fick ett ryck typ av värmen. Vad de sved alltså!. Fick senare hjälp av personalen som typ gjorde rent med vatten och berättade att de var tigerbalsam i hinken.

”Ingen aning om vad jag skall göra på nyårsafton”

Jag hade väl gärna hittat på någonting framförallt med mina gamla barndomsvänner på nyår då jag saknar dom allihopa. Dom knarkar ju inte heller direkt och de är ju precis vad jag behöver. Under dom här senaste ska vi säga 5 åren förutom i år då så har jag inte upplevt en enda jul eller nyårsafton med varken familj eller med mina vänner. Jag har snarare suttit ensam på någon institution och försökt att genomlida den. Och de har naturligtvis vart ganska så jobbigt alltså. Detta är tydligen det sista året med nyårsraketer också. År 2019 skall det vara förbjudet säger dom. Jag hade väl kanske bara önskat att någon hade hört av sig och iallafall frågat om vad jag ska göra på exempelvis nyårsafton men folk förknippar en fortfarande med knark och de skrämmer iväg folk. Kanske har de att göra med att folk innerst inne bryr sig och inte vill uppmuntra till något vidare missbruk typ men visst känns de lite ändå alltså. Det gör väl kanske att man känner sig lite ensam ibland helt enkelt. Oavsett vad som nu händer så önskar jag alla ett Gott Nytt År iallafall!. Vissa kan nog uppleva att jag öppnar mig lite väl mycket ibland, de möjligt. Men de nog mitt sätt att uttrycka mina känslor på antar jag.