Etikettarkiv: Missbruk

”Amfetaminet drev mig i personlig konkurs”

Det har varit inte minst mycket tankar denna veckan. Har gått en lång promenad i Slottskogen, badat och varit ute med båten på Kungsö och en del andra ställen. Det har varit en relativt händelserik vecka för mig men trots detta så saknar jag friheten att kunna göra vad jag vill framförallt på helgerna då mina vänner brukar höra av sig och vill hitta på saker. Kan inte ens ta en öl med mina vänner när jag bor här på stadsmissionen. Men sådan är reglerna och tro mig jag har sjukt svårt att anpassa mig efter dom alltså, även om jag måste. Jag befinner mig i en enorm kris för tillfället. Förutom att amfetaminet drivit mig i personlig konkurs och att jag inte får ut mer än 500 kr i veckan av förvaltaren så har jag också sjukt svårt att få tag på ett jobb och öka dom inkomsterna då jag för tillfället saknar eller har indraget körkort vilket nästan alla jobb kräver idag. Allt tar sådan tid och jag börjat tröttna på att vänta på saker och ting. Detta har bidragit till att jag börjat känna mig kraftigt deprimerad och samtidigt väldigt isolerad ifrån omvärlden då jag aldrig har utrymme eller ekonomi till att kunna träffa eller hitta på saker med mina vänner. Amfetamin är en drog jag alltid fastnat väldigt starkt vid eftersom den fick mig att känna mig väldigt stark och lycklig i kombination med mycket energi då jag i vanliga fall ofta kände mig väldigt trött och hade svårt att orka med saker och ting. Men den har också förstört mitt liv.

Annonser

Tvingas till ett liv jag inte vill leva

Tjenare allihopa! Idag är jag i Slottskogen och promenerar och funderar lite över hur jag egentligen vill ha mitt liv. Och så som de ser ut nu på stadsmissionen i Göteborg så funkar de helt enkelt inte. Jag tvingas till att leva ett liv jag inte vill leva. Det är ständiga drog och alkotester och man kan inte komma och gå som man vill och aldrig kunna delta i ens vänners evenemang. Det känns som man sitter av ett fängelsestraff och eftersom jag inte är kriminell så känns detta helt fel för mig. Det känns inte bara fel utan jag plågas av detta alltså. Det här är inte hur jag vill leva. Jag är en nattmänniska också dessutom och jag vill inte ha massa folk som kontrollerar en och sätter käppar i hjulet för mig hela tiden. Vad jag gör och inte gör de har ingen annan en jag själv med att göra.

”Stadsmissionen i Göteborg ber om ursäkt via Twitter”

Stadsmissionen i Göteborg ber nu om ursäkt via Twitter och hänvisar till de regelverk dom måste följa i avtal med staden och berättar också vidare att dom håller på att utveckla ”bostad först” för att sånt här inte skall kunna ske i en sådan form eller typ av boende. Och jag tycker faktiskt de var rätt bra skrivet av stadsmissionen, de visar ju på att dom någonstans bryr sig och jobbar på saken men hur som helst så är de ju något som inte stämmer med dagens regelverk då eftersom de här ändå kunde ske och då tycker jag man får se över dom reglerna snarat så något sånt här slipper att drabba någon annan i framtiden. För missbrukare kan faktiskt återfalla och de tycker jag man borde ha en bättre plan och beredskap för istället för att slänga ut dem på gatan. Det är min uppfattning på de hela.

”Fullkomligt värdelöst hanterat av stadsmissionen i Göteborg”

Att missbrukare kan återfalla borde väl inte minst stadsmissionen i Göteborg veta om, men för bara några veckor sedan råkade jag återfalla och jag blev inte bara vänd ryggen, dom kastade ut mig på gatan, fick inte ens vistas i lägenheten. Och detta pågick i nästan en vecka, tills det att jag var ren. Förutom att de var kallt ute så fanns de ingenstans för mig att ta vägen dom här dagarna och de försökte jag tydligt att påpeka. De ända stadsmissionen kunde göra för mig var att hänvisa mig till socialjouren där jag satt i nästan 4 timmar för att få ett avslag på grund av att jag inte kunde beviljas dubbla boenden. Detta borde stadsmissionen redan i förväg vetat om precis som att en sådan här situation faktiskt kan uppstå ”framförallt” med tanke på att man faktiskt jobbar med missbrukare men dom var totalt oförberedda alltså. Efter detta planerar jag nu att lämna stadsmissionen i Göteborg. För en sådan här situation skall inte kunna uppstå.

”Hamnade på gatan i nästan en vecka!”

Det var förra helgen som jag råkade göra ett litet snedsteg som kostade mig nästan en hel vecka på gatan. Jag kunde väl helt enkelt inte hålla mig riktigt utan föll tillbaka och handlade en 10:a amfetamin med polaren och jag kommer ihåg redan samma kväll hur de knackade på dörren då de visade sig vara personalen. Är allt bra frågade hon ”Tack de helt ok faktiskt svarade jag då!” Senare kom ett prov då och blev då tillfälligt avvisad ifrån min lägenhet på stadsmissionen i Göteborg tills dess att jag kunde utföra rena tester. Så jag försökte sedan då med Socialjouren för att tillfälligt kunna få tak över huvudet och någonstans att sova men fick avslag efter flera timmars väntande på grund av att jag inte kunde beviljas dubbla boenden samtidigt då jag redan var skriven på ett ställe nämligen stadsmissionen. Så då frågade jag och bad dom om hjälp till hur jag skulle gå tillväga och dom sa helt enkelt att du får sova på gatan tills du är ren. Det är ju naturligtvis mitt egna fel att jag föll tillbaka men de förvånade mig lite hur stadsmissionen hanterade de hela. Missbrukare kan ju återfalla och då tycker man kanske att det skulle finnas en lite bättre beredskap och förståelse för om något sånt här skulle hända men jag hamnade alltså på gatan i närmare en vecka och dom kunde inte göra ett skit alltså!. Detta var bland dom mest extrema situationer jag någonsin hamnat i. Det var ett rent helvete på ren svenska och något jag inte vill uppleva igen. Därför tänker jag göra allt för att hålla detta nu. Hur svårt det en visar sig vara så är de ju bara jag som kan göra jobbet. Och de tänker jag göra allt för att försöka göra och hålla nu.

”Det är inte värt de!”

Redan i början på nästa vecka planerar jag att lämna Ingsered och flytta tillbaka till Göteborg då jag nu fått en lägenhet på Stigbergsliden i Majorna i GBG. Det är ett väldigt stort steg för mig de här eftersom de naturligtvis är förknippat med så mycket risker som kan ställa till de för en eftersom jag haft dessa problemen ”Och de vet jag om!” Men jag gillar utmaningar och någon gång måste jag ta detta steget ändå. Det är bara en tidsfråga och de klart att de 100 gånger lättare att hålla sig ren på ett boende benäget mitt ute på landet som Ingsered än att bo i en lägenhet mitt i Göteborg med tillgång till alla droger som finns i hela världen och samtidigt försöka hålla sig ifrån de!. Så varför utsätter jag mig för dessa onödiga riskerna. Jo de gör jag framförallt för att drivkraften för jobb, körkort och vänner övervinner drivet för att droga och känslan för att bli hög, ”För så har de inte vart innan!” Det vart fullständigt tvärtom för mig innan alltså. Jag har så jävla mycket att vinna på att hålla mig ren alltså, och så jävla mycket att förlora på om jag nu skulle börja igen! Och det är det som driver mig alltså. Tycker inte de är inte värt de!. Och har man bestämt sig för att flytta tillbaka till Göteborg då måste man ändå vara beredd på att här finns de droger och folk kommer att erbjuder en grejer, här måste man klara att säga ifrån och klarar man inte de ”Då skall man inte utsätta sig för de!” om man nu inte själv vill knarka och fortsätta då och de vill ju inte jag längre, för annars tycker jag ju man självklart stanna kvar på ett sådant boende som Ingsered tills dess att man känner att ”Ok nu är jag redo” därför känner jag mig nu mogen till att kunna flytta tillbaka till Göteborg igen. För att fördelarna övervinner riskerna och i mitt fall. Jag saknar mina vänner och känner mig allmänt isolerad.

Mycket positivt som händer nu!

Det har varit en väldigt händelserik vecka för mig och försöker se allting så positivt som bara möjligt nu. För det första har jag som sagt samtliga körkort nu på gång då det nämligen råkar vara så att jag samlat ihop körkortsansökningarna med ett helt jävla kuvert fullproppat med rena provsvar som jag redan imorgon bitti tänkte visa upp för min läkare för att styrka ett så kallat läkarintyg eller läkarutlåtande som jag i sin tur förhoppningsvis redan imorgon kan dra iväg till Transportstyrelsen. Så de känns bra faktiskt, ”Yeah!” Och för det andra har jag nu för cirka en vecka sedan tillbaka helt frivilligt slutat upp med mina bensodiazepiner då ångesten ramlat ner på en sådan nivå att jag nu inte känner att jag inte är i behov av den medicinen något mer. Försöker röra på mig istället, jag har ju min landningsbana på två Propavan, Quetiapin och 4 rör Theralen på kvällen så känner att de räcker för tillfället. Sen kommer det tredje då och då är de så att jag skall jag iväg på spa imorgon igen på Sankt Jörgen i Göteborg och då skall jag koppla av alltså och försöka hitta min egna, vad ska vi säga ”gör de själv känsla!”

”Känner mig klar på Ingsered och är redo att flytta tillbaka till Göteborg”

Nu har jag varit på Ingsered i Hällingsjö sedan oktober månad förra året och har endast haft ett återfall på kokain, alkohol och amfetamin och de tog jag i slutet på december månad och efter de faktiskt varit helt ren förutom bensodiazepiner som jag har förskrivet av min läkare då. Så börjar känna mig ganska så klar här faktiskt på Ingseredshemmet då suget nu sjunkit till en sådan nivå att jag nu känner mig mogen att kunna flytta närmare stan igen utan att riskera att återfalla direkt liksom. Jag har redan ansökt om en plats på statsmissionen i Göteborg men fått avslag på grund av mina mediciner så väntar på ytterligare svar från ett antal till ställen som mitt socialkontor har kontrakt med. Hoppas på svar redan i mitten på nästa vecka.

”Myndigheterna driver mig till vansinne alltså!”

Det är nog först då systemet drivit en såpass långt till vansinne att man till slut lyckas ta sitt egna liv som myndigheter och läkare börjar komma till insikt med vad deras missar egentligen förorsakar!” Det handlar för det första om att man sökt hjälp för ett missbruk och att man förväntas få någon sorts behandling för detta ”inte att man ska känna sig som en intagen på en öppnare anstalt då man varken begått något brott eller överhuvudtaget är kriminell. ”Men precis så känns de!” Jag kan inte röra mig fritt jag kan inte åka iväg som jag vill och åker jag nu iväg utan att säga något märkts de inte minst på väckningarna och då är socialjouren väldigt snabb på att ringa och hota om ett ytterligare ett LVM utan att man i själva verket ens skulle ha tagit något. Allt de här, känslan av isolering och kontroll, att man ska tulla en så fort man kommer tillbaka samt att läkaren hela tiden gör missar och glömmer att förskriva ens mediciner driver en till vansinne alltså. Och detta är nu andra gången i rad på mycket kort tid som läkaren helt enkelt glömt av att skriva ut min benso i tid så jag nu blivit helt utan ytterligare en helg. Och samma gäller sjuksköterskan som jobbar på samma mottagning som inte ens kunde hjälpa till och ta emot mitt kuvert med körkortsansökningarna som jag beställt hem ifrån transportstyrelsen och lämna över till läkaren med motiveringen att de skulle vart ett alldeles för stort ansvar att ta. Alltså jag är nog en ganska impulsiv människa som vill att saker och ting ska ske ganska fort och att då hela tiden sätta käppar för hjulen för än det driver mig till vansinne alltså. Detta är det värsta jag vet. Hade jag bara fått tillbaka mitt körkortet hade jag börjat jobba från dag ett. Jag bryr mig inte om att jag är psykiskt dålig jag trivs så bra med mitt jobb att jag vet att jag hade klarat av att komma tillbaka oavsett min psykiska ohälsa.

”En dag på Sankt Jörgen Park Resort i Göteborg”

Det var ett tag sedan jag var här nu, tror de var relativt nyöppnat faktiskt senast jag var här. En dag på Sankt Jörgen gjorde mycket för mig för jag har varken varit utomlands firat Jul med familjen eller kunnat delta i någonting överhuvudtaget nästan känns de som på grund av att jag varit så nere i mitt drogmissbruk som jag varit. Detta är första gången på flera år som jag haft möjlighet att kunna följa med familjen på något lite extra känns de som.

Och man måste ju börja någonstans så vi tänkte vi kör en hel dag på Sankt Jörgen bara för att komma bort från allt lite och detta är nog en av dom bästa spa hotell jag varit på faktiskt. Huvudpoolen är varm och har en nästan en perfekt temperatur med grön cool belysning med massor av strålar och relaxfunktioner. Går man sedan vidare in mot spa anläggningen som ser ut så här så finns massor av olika mindre pooler med olika temperaturer, flertalet bastu osv.

Även en ny utomhuspool är på gång men är fortfarande under ombyggnad, däremot en trappa upp så finns två Jacuzzipooler tillgängliga på takterrassen utomhus som också vart kanon. Efter att ha varit på spa avdelningen åt vi sedan middag på restaurangen som ligger en trappa upp. Maten var precis som allt annat ”kanon!” Så känner man för att ta en ”Day Off!” så är detta ett ställe jag starkt kan rekommendera för andra!