Etikettarkiv: Missbruk

”Då skrev läkaren ut ett par kartor”

En gång när jag var hos läkarn då jag berättade att jag hade sömnproblem så diskuterade vi först en medicin som heter Imovane som insomning samt Propavan som jag redan haft hur länge som helst. Och jag försökte iallafall förklara för henne att jag ville bli av med myrkrypningarna i benen och då svarade hon att jag kunde testa att tugga propavanen, ”Du den har jag redan kört sa jag!” Ska du skriva ut Imovanen eller skall jag behöva snorta Propavanen svarade jag då! Då skrev hon till slut ut ett par kartor. Sen sov jag som en stock den natten!

Annonser

”Drar iväg en tändsticka och sätter fart på ljus nummer två!”

Då är vi alltså inne i andra advent här nu då, jag drar iväg en tändsticka och sätter fart på ljus nummer två trots att tomtarna där ute än så länge verkar vara relativt få. Kastar på lite ved där också.. husen står vita om taken och endast tomten är vaken.. En riktigt god Godeftermiddag allihopa! Hur fan känns de? 🙂 Jag hoppas alla fått en riktigt bra start mot julen! Förövrigt kan jag meddela att de fullkomlig snöstorm här ute just nu runt Hällingsjö området.

Jag mår väl inte riktigt på topp än alltså men de kommer väl. ”Hold on!” som ”Nano” sade. Frågan är bara hur länge man blir kvar här alltså. Jag kan iallafall meddela att jag är fortsatt ”clean” och ännu inte återfallit och nu är jag väl uppe i snart två och en halv månad närmare bestämt. ”Jag behöver ju inte knarka längre” går ju bara in i medicinrummet så får ju jag mitt tjack då va! Ha nu alla en fortsatt trevlig söndag och ta nu hand om er allihopa!

”Kommer bli utskriven”

Godmorgon!

Nu har jag inte lämnat ett UP på snart en vecka och dom är på är på mig hela tiden verkligen om detta alltså men jag har tröttnat på systemet helt enkelt. I med att jag inte får en ny chans till egen bostad och att proverna inte görs gentemot transportstyrelsen så känns de ju helt meningslöst för mig att lämna UP och dessutom när jag ändå vill härifrån. Om jag mäter hur det var när jag knarkade och hur de känns nu så känner jag tyvärr ingen förbättring utan snarare en försämring i mitt mående. Känner mig konstant uttråkad och tom inombords och ”de måste liksom hända något va!” Därför har jag bestämt mig för att fortsätta UP-Strejka för att jag då ska bli utskriven så fort som möjligt härifrån och kunna återgå till mitt gamla liv då det är bättre en det jag lever nu. Jag önskar att jag kunde hålla detta men klarar helt enkelt inte av de längre.

”Beroende av Oxascand”

Nu ringde min sjuksköterska och berättade att jag fått ytterligare en höjning från läkaren på Oxascand från 30 till 45 mg per dag. Får väl hoppas de hjälper något men grundproblemet för mig ligger nog inte helt i medicinerna utan ligger nog snarare till varför jag behöver ta dom här medicinerna från första början. Och det är de problemet jag försöker ta reda på nu men min kontaktperson tror de hela grundar sig i min borderline, jag själv tror snarare de handlar om en ny bostad. En egen lägenhet. Dels för att komma ur de sociala systemet men också för att få någonstans att börja om på utan att behöva ta till droger eller massa beroendeframkallande mediciner. Jag menar jag tar idag totalt mellan 15 till 20 tabletter per dag. De kanske inte heller så bra liksom. Helst av allt hade jag önskat att klara mig helt utan mediciner en dag men om den dagen nu kommer de för svårt för mig att svara på idag. Jag tror dock jag börjat bli beroende av just Oxascand, känner ett behov av dom hela tiden i med ångestattackerna som ständigt dyker upp och när jag inte tar dom blir jag dålig direkt och börjar få liknande abstinenssymtom.

UP-Strejkar

Jag har börjat med att UP-Strejka från och med igår och de har inget att göra med att jag skulle ha något att dölja för dom för jag har inte tagit något annat en mina bensodiazepiner som jag har utskrivet emot min ångest men så länge proverna inte görs gentemot transportstyrelsen så känns de helt oväsentligt för mig. Och jag vet priset för detta och det är väl att jag snart kommer att bli utskriven härifrån men det bryr jag mig inte om så mycket eftersom jag inte trivs här ändå. Jag vill ha tillbaka mitt körkort.

”Bra ställe för den som vill bli drogfri!”

Idag fick jag besök igen både från Sverige och England. Mamma var här med en vän från Storbritannien och vi gick en promenad och jag måste faktiskt säga att ingsered i säg är ju väldigt vacker plats alltså, de ligger ju benäget med utsikt över hela Västra Ingsjön och idag var nog en av dom finaste dagarna som jag upplevt på länge. Totalt stiltje över hela sjön alltså.

Funderar lite på hur länge jag blir kvar här men det kan ju vara bra att vänta ett tag tills man får tillbaka körkortet iallafall. För de ju en till sak som är positiv här och de ju de att man tänder ju inte på här liksom. För det första så ligger de benäget på ett sådant sätt att de ganska svårt att överhuvudtaget komma över något här och dessutom är de bara folk som vill åt samma håll alltså.

Och det är ju att bli drogfria. Alla som söker hit och bor här har tröttnat på drogerna känns de som. Ingen snackar ens om de, det är lite tabu känns de som. Så det här stället är nog ett ganska ultimat ställe för den som vill ifrån drogerna. Det är också ganska hårda regler när de gäller eventuella återfall och så och dom som väl återfaller dom åker nästan direkt alltså. En sak som jag tror är ett måste bara de är viljan. För har man inte viljan då är de mer eller mindre kört ändå. Jag fick nog min vilja ifrån NA tror jag. Men de ju olika från person till person. Det är iallafall lite såhär som jag upplevt ingsered hitills iallafall.

”Droger är en kortsiktig lösning på problemen!”

Jag har länge funderat på hur en drog kan styra en människas liv så starkt som den gör. I mitt fall amfetamin, tror faktiskt aldrig jag kommer bli av med suget helt och hållet. Och de inte fysiskt utan mest ett psykiskt sug. Känslan av att känna sig stark, känna livsglädje. Att bli veck ångesten. Att uppskatta någonting man gör. ”Att må bra helt enkelt!” Problemet med denna liksom andra liknande droger tror jag har att göra med att när man väl provar den för första gången så upplever man inget bakslag utan snarare får en ren kick och de gör att man snabbt bygger upp ett starkt beroende gentemot drogen, framförallt psykiskt men i vissa fall även fysiskt. Avtändningen kommer snarare smygande i efterhand efter några dagars användning. Och när man väl börjar tända av på drogen då vill man ju definitivt ha mer av den eftersom man nu får ångest av den när den väl lämnar systemet. Och då har helger helt plötsligt blivit vardagar och man är fast i ett missbruk. En karusell man har svårt att kliva av. Droger kan hjälpa till i en början men är en väldigt kortsiktig, dyr och kan bli en oerhört smärtsam långsiktig lösning till problemen. Oavsett problemen!.

”Känns sjukt hur man kan drömma efter något som fördärvat ens liv!”

Idag har jag varit ren från droger i precis två månader men jag har fortfarande svårt att ge mig själv beröm för de. Kanske har de att göra med min låga självbild att göra men jag vet inte helt säkert. Har ju sedan länge haft diagnosen borderline och kraschar inprincip varje dag, ofta flera gånger per dag. Och problemet är väl de att jag är så van att alltid bemöta och kompensera dom här diparna med droger. Det är det jag är van vid. Och nu när jag inte kan ta något längre för att komma ur dom här tomrummen och krascherna som vanligtvis bara brukar vara ett par timmar, så går de istället ut över familjen. Och jag skäms för de och ångrar mig ofta i efterhand och tycker naturligtvis de hela är sjukt jobbigt. Jag hoppas bara att jag klarar av detta med att hålla mig ren i fortsättningen också men de känns så sjukt svårt när man till och med drömmer om drogerna i kombination med att man är så psykiskt instabil som jag nu är. Återfallet känns inte långt borta. Det känns faktiskt ganska sjukt hur man överhuvudtaget kan drömma efter någonting som samtidigt fördärvat hela ens liv. Jag har en stark känsla av att de inte kommer hålla i längden och att drogerna kommer bli mitt öde om jag snart inte kommer att bli bättre.

”Högtider är inget jag uppskattar längre utan mer något man måste rida ut”

I med att jag vart på olika institutioner i flera års tid har de här med högtider varit extra jobbiga tider för mig då suget efter fest och droger helt plötsligt ökat kraftigt vid dessa tider som t.ex jul och nyår. För jag kan ju inte ta något liksom. De ju ingen idé att återfalla och göra ett positivt UP när man kommit såhär långt och vart drogfri i närmare två månaders tid utan då blir de liksom per automatik inte en högtid man inte uppskattar utan istället något jobbigt man går igenom. Alltså jag önskar de vore tvärtom men så är de inte idag och så har det inte varit så på flera år. För jag menar håller jag mig bara drogfri nu så får jag ju förhoppningsvis tillbaka körkortet. Och jag har ju kvar min bil och allting. Transportstyrelsen har dragit in mitt körkort pga mitt tidigare missbruk men de ju som sagt bara indraget. Fortsätter jag att visa rena prover under en viss period så har Katarina Carlsson på transportstyrelsen sagt att jag kommer få tillbaka kortet utan att behöva göra om varken teori eller uppkörning. Hoppas bara på att detta stämmer bara alltså. Är du i samma situation eller känner du likadant? Skriv på bara!.

”Jag drömmer om amfetaminet!”

Inatt drömde jag om att jag precis hade inhandlat en femma amfetamin, och att jag bara fick uppleva den känslan en gång till och gå ner med näsan och låta han gå som en strykjärn över isen!. En boende på ett tidigare ställe berättade för mig en gång att ”Ja behöver ju inte knarka längre utan jag går ju bara in i medicinrummet så får ju jag mitt tjack då va”. Men då visade de sig att han hade ADHD också. ”Äh ja kastar på lite mer ved här borta Bergfeldt, de här funkar inte de här utan de ju snöstorm ute för fan!” På med stugvärmen!

aja ”jo” vad var de jag skulle säga. Det värsta är att de här var ingen mardröm eller något för mig utan de här var en ren dröm. Jag har fortfarande ett otroligt kraftigt sug efter just denna drogen. Även om jag vart drogfri i över en månad. Samtidigt är de en drog som fullständigt fördärvat mitt liv. Jag hoppas att suget släpper med tiden men detta känns otroligt jobbigt för tillfället. ”Vad händer om man återfaller här Bergfeldt förresten? Va sa du? Relen direkt, ah ok. Jo men alltså de känns som ett rent krig som pågår i min kropp. Kroppen vill ha de, men huvudet säger nej, jag får till och med upp en mycket tydlig bild i huvudet där min bortgångna bror Christian skäller på mig och verkligen skriker ”Ge fan i de Andreas!” Jag försöker verkligen lyssna på honom men suget är så starkt. Jag hoppas innerligt att jag klarar detta framöver men de hela känns väldigt, väldigt rent ut sagt oerhört svårt för mig alltså. Jag är livrädd för att återfalla helt enkelt men måste lyssna på min bror. För jag älskar min bror och vet att Christian har rätt i det här!. Hoppas de blir bättre med tiden men just nu känns de som att jag behöver all hjälp jag kan få.

Det är ju naturligtvis inte bra att man får sådana här drömmar om nätterna men jag får tänka att nu har jag frivilligt flyttat till ett drogfritt boende och kommit ganska långt ändå för jag har ändå vart ren ett bra tag nu och har fortfarande viljan att kämpa. Det hade vart så oerhört synd att ta ett återfall nu när man ändå kommit såhär långt. Jag har använt amfetamin i 10 år men hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat förstå att de skulle vara såhär svårt att lägga ner. Aldrig i min vildaste fantasi. Men även om man är kick fixerad så tror jag ändå man skall fokusera på dom negativa effekterna man fått av drogen och inte dom positiva. För väger man dom här två så överväger de negativa effekterna naturligtvis de positiva i hästlängder. Och då är de nog de som fått än att komma såhär långt. För en och en halv månad är långt för mig, så är de. Gäller bara att hålla detta nu framöver också!. Jag vill samtidigt passa på att önska alla er andra som har samma problem lycka till!.