Etikettarkiv: Missbruk

”Hatar de förbannade Amfetaminet!”

Jag har gått på amfetamin i 10 år nu. Är hos en god vän just nu och i morse ringde jag en annan vän runt kl 09:00 på morgonen. Det var hans mamma som svarade, och han har samma problem fast blivit helt förstörd och paranoid av drogen. Han kan skriver att folk vill inplantera saker i hans huvud, att hans granne vill döda honom. Jag har själv pratat med vederbörande och han är helt normal. Det var han också!. Han var hemma hos mig i min nya lägenhet, jättebra vän, han ser bra ur och är väldigt smart! Jag pratade med hans mamma i över en timma och de gör så ont, hon är precis som min familj ”totalt maktlös!” Jag saknar han och ville prata med han och höra hur det var med honom. Ibland skriver han till mig på Facebook. Någon spårar hans IP-adress osv. Jag vill ha tillbaka honom och se till att han blir den fina killen som han var och som jag umgicks med för 2 år sedan. Alltså vad stark hon är! Hon har försökt med allt! Hon kämpar som fan verkligen, hon vill ha tillbaka sin son men känner sig ”totalt maktlös!” Samma gäller min familj även om han har de mycket, mycket värre. Eftersom jag lider av en kraftig borderline-störning får jag sådana oerhört starka dippar och jag älskar min familj så oerhört mycket. Men när man tänder av på amfetamin och samtidigt får en dipp och struntar att ta medicinerna kan de kännas som en exorsist tar över en och man säger saker man igentligen inte menar utan senare ångrar, man kan be sin familj brinna i helvetet och säga så oerhört hemska saker. Jag hatar de jävla amfetaminet ”JAG HATAR DE! Fan de som djävulen tar över ens kropp. Så här står de på Wikipedia.

Omkring 10-15% av alla borderlinepatienter beräknas dö som ett resultat av självmord. Risken ökar ytterligare när andra diagnoser uppträder hos samma patient, som till exempelborderline-störning och ADHD. Om en patient har borderline-störning i kombination med missbruk är risken för självmord så hög som 60%.

Jag känner verkligen för min vän och hans mamma, de rent av förjävligt! Han måste lägga ner nu! Annars dör han. Jag har lagt ner och den värsta avtändningen är nu över. Men de ända jag i nuläget kan tänka på är hans mamma, min vän och familj. Vi ska klara detta! Jag skall vara en av dom 40!

Annonser

”Saknar min familj!”


Jag har svårt att somna då jag helt enkelt tänker på min familj. Jag börjar sakna dom ganska rejält nu. Vi har ju inte pratat på över två månader. Jag önskade att allting var som vanligt igen bara. Just nu skulle jag bara vilja ge min mamma, pappa och syster en stor kram bara. Jag älskar dom, och dom har alltid velat mig väl och jag önskar bara att jag tar mig ur denna skiten nu så jag får tillbaka dom. En gång för alla. Det är min högsta önskan!. Jag förstår dom nu. Dom har det inte lätt heller. Hur kul är de att se sin son försvinna i ett missbruk. Min kollega från DFDS och god vän sade en bra sak till mig en gång. "Dom har redan förlorat en son, skall dom förlora en till?" Jag känner dom såpass väl att jag vet att dom inte hade klarat av en sådan händelse till. Även om jag har svårt att se ett värde i mig själv så vet jag om vad jag är värd mycket för dom. Därför måste jag fortsätta att kämpa för deras skull. Dom förtjänar inte det här!. Inte jag heller för den delen. Jag måste förändras!.

”Har inget val längre!”

Min socialsekreterare är ju på semester nu så jag pratade med en annan person på socialkontoret och de var faktiskt som jag misstänkte. Ett andra LVM är under utredning på mig nu och det är pga att folk har skickat in orosanmälningar på mig vilket jag inte gillar. Men hur som helst får jag ju skylla mig själv lite i med att det inte var sålänge sedan jag faktiskt var och låg döende men jag skall försöka vända denna utvecklingen nu. Jag mår ju skitbra av träning;) gäller bara att jag hanterar suget, första veckan är väl jobbigast men lyckas jag bryta detta så kommer jag bli skitglad naturligtvis!. Och inte minst min familj utan även min chef, arbetskollegor och vänner!

”Jag vill bara berätta att jag är ok!”

Jag vill bara berätta för alla att jag är ok och mår bra. Råkade ta en liten överdos bara men jag mår inte dåligt i nuläget eller är deprimerad utan tog för mycket och kände mig tidvis svimfärdig och förvirrad bara och visste inte vad jag skulle göra då jag inte kunde resa mig ur sängen eller visste vart jag var. Ber om ursäkt allihopa!.

”Tror jag tänder över alltså!”

Tror jag tagit lite för mycket alltså, känner mig ganska yr, de bättre men vet inte vart jag är eller vad jag gör förutom att jag ligger på en säng liksom. Blöder ganska kraftigt från näsan men annars i ganska god vigör liksom.

”Ger allt nu!”

Efter att ha drogat dagligen 2 månader i streck hämtade till slut polisen mig helt självmordsbenägen och körde upp mig till Östra för avgiftning och hotade med ett andra LVM. Då fick jag nog! Nu har jag varit ren i fem dygn börjat träna och hoppas redan på att nästa prov skall vara negativt över hela registret. Mitt mål är att hålla mig helt drogfri nu framöver för jag vill känna mig stark på riktigt och inte bara under ett drogrus. Visst känner man sig stark under ett amfetaminrus men de så falskt för så fort de börjar gå ur hinner verkligheten ikapp en och man känner sådan otrolig svaghet, ångest och hopplöshet att man bara vill försvinna. Så nu ger jag allt för att vara och hålla mig drogfri framöver.

”Tala inte om för mig vad jag skall göra!”

Säger åt mig att jag ska ha ett nytt LVM när de ända dom gör är att slänga tusenlappar på kokain och rouletten för att sedan glida in på toan och gå ner med näsan "Och låta han gå som ett strykjärn över isen SÄGER JAG!" Titta på mig när jag pratar med er!" GLO inte på mig! Titta på mig mig när jag pratar me dig "ja sa""GLOoo inte på maj!"… titta på mig när jag pratar med dig, glooooo inte på mig… Alltså jag har förlorat kontakten med hela min familj , körkort, jobb! min lägenhet är borta! min storebror, alla pengar, allting för helvete!" Jag har inte ett skit kvar att leva för! Personlig konkurs alltså! Så sitter ni där och skrattar bort mig va!. Tala inte om mig för mig att jag skall ha ett nytt LVM när ni själva av ren tur lyckats glida på en jävla räkmacka med majonnäs och ägg från frigående sånna "höns!" inga myndigheter, inga stickprover eller någonting på er! Glöm inte att ta ut sedlarna åur torktumlaren sedan när maskinen snurrat klart! Ge den 20 min din jävel! Ni bara fullkomligt sög ut tmig till personlig konkurs! Sen var jag inte vatten värd! Hör ni va jag säger för helvete! Ställde upp med taxipengar , öl och hela jävla skiten så sitter ni där och fullkomligt skrattar bort mig, åk ner och ta en jävla chablis på Vasa med er för helvete! Jag lever på knappt 60 kronor per dag och röker en Prince om dagen liksom! Det är inte jag som glider på en räkmacka! Jag får inte en spänn av mina föräldrar som alla ni verkar tro. Inte en spänn alltså! Och de är för att dom har empati, älskar mig och vill rädda mig ur detta helvetet eftersom jag inte kan hantera mitt missbruk längre! Dom vill inte betala mitt knark vilket är helt rätt! Och jag "fattar" och förstår detta. Men ibland "Ibland" står man inte ut liksom och drogerna får en att tänka annorlunda. Jag älskar dom nått så in i helvete även om jag kanske har svårt att visa de ibland. Men jag klarar inte den här abstinensen länge till! Har sådan abstinens att de liksom, lever nog inte speciellt länge till alltså. Måste ha mer men pengarna är slut! Jag är körd! Personlig konkurs, fullständigt alltså. "Wasted!"

”Jag är beroende av Metamfetamin!”

Var uppe på Östra Sjukhuset precis för att dels lämna UP, men framförallt för att jag blivit tvungen att ordna fram ett nytt läkarintyg, och det har jag gjort nu. Som vanligt så satt man ju där i flera timmar alltså då läkarna på avdelningen har ett arbetstempo i takt med en nedtrampad mördarsnigel. Kände de direkt när jag kom fram att fan hoppas nu inte att de är den gamla räven ”Träplankan” som jobbar där nu igen. Jovisst var det de, glasögonen nere på näsan i vanlig ordning ja och nästan så ryggen går av på han vet du när han går och sen som avslutning då en (P-bot) på 400 som grädde på moset. Hur som helst så var jag positiv på metamfetamin, vanligt amfetamin och slutligen cannabis då denna gången. Cannabis är inte direkt någon drog jag tar i vanliga fall utan är mer något jag använder för att kunna ha något att landa på efter jag varit igång på amfetamin ett tag. Jag skojar inte jag rökte nog upp närmare två gram igår kväll efter ett flera dagar långt race på metamfetamin och ändå kunde jag inte somna alltså. ”Jag drog ju sista linan flera timmar kanske närmare ett dygn innan jag började att röka cannabisen. ”Ändå helt klarvaken alltså!” Jag har tagit denna drogen några gånger innan och jag fastnade direkt alltså! Fick abstinens och kände ett kraftigt sug och längtan efter drogen redan efter första intaget. Som vanligt amfetamin fast mycket mycket starkare. Man vill bara ha mer och mer hela tiden alltså för att upprätthålla den starka euforiska känslan och göra allt för att förskjuta den kommande kraschen. Idag har jag haft kraftiga skakningar i hela kroppen, framförallt i armar och ben. Jag har nu haft ett långt samtal med läkaren då dom redan nu hotat med ytterligare ett LVM. Men de läkarna inte riktigt förstår tror jag är att ett LVM inte innehåller någon typ av behandling för missbrukaren. Det bara förskjuter problemen och bryter ner människan ännu mera. Jag vill sluta men ge människan då istället en chans att trappa ner och ta sig ur missbruket på egen hand ”Framförallt” då man visat att man klarat av detta vid tidigare tillfällen istället för att slösa bort människors liv i form av ett LVM. Helt meningslöst enligt mig!.

”Jag har alltid gått med ekonomisk förlust!”

Ja hehe! Jag antar väl att jag blivit lite sällskapssjuk. Det har varit ganska mycket de senaste. Och helt plötsligt har man fått problem med pengar också och jag vet inte riktigt hur jag skall hantera detta eftersom jag alltid haft tillgång till detta tidigare. Fick ju 1,2 miljoner kronor när jag fyllde 18 år som igentligen skulle användas som investering till köpet av en lägenhet men de gick snarare till krognotor. Detta är något jag skäms över idag för att inte minst tala om att när de kommer till min ekonomiska utveckling efter detta. Alltså när det var som allra värst så jobbade jag heltid om inte mer. Jag tjänade nästan 28.000kr/mån innan skatt i snitt de året, bodde hemma hos föräldrarna på Näset, inga matkostnader "Ingenting" men gick lik förbannat back här också. Ah du hehe ja säger som han "Akon" hehe. "Smack that!" And spend that cash!. De jag försöker att säga är att jag "alltid" alltså, "Alla år!" Gått back! Vad är då orsaken till problemet? Krogen och drogerna så klart!. Alltså jag har alltid levt över mina tillgångar. Satt jag på Vasastaden och drack öl en kväll och sedan skulle till Avenyn då vinkade jag in en taxi. Orkade inte gå alltså. "Jag var för lat helt enkelt!" Någonstans har jag väl alltid vetat att den livsstilen inte skulle hålla i längden heller men jag förnekade de alltså genom drogerna. Jag har iallafall ansökt om "god man" nu om de nu kommer att hjälpa jag vet inte men de kan ju inte skada direkt. Alltså jag vill verkligen bryta med mitt drogmissbruk men de tydligen lättare sagt en gjort! "Det är de definitivt!" Helvete vad svårt de är att lägga av alltså! Jag har liksom inte orken längre. Det är bara för mycket just nu alltså. Jag har inte orken att ta mig ur de själv längre säger ja!. Jag har inte träffat eller kunnat vara med mina vänner på ett "enda" evenemang på över två år alltså. Jag sitter fast känns de som. Kom gärna in med förslag för jag är ta mig fan totalt maktlös över situationen alltså. Kan inte göra någonting känns de som alltså! Och de här verkligen slaktar mig psykiskt alltså. Jag behöver hjälp!

”Nytt LVM!” Glöm de!

Ah jag var ju positiv på en fem, sex, sju olika substanser senast tror jag så nu är dom på en lite grann här ja, myndigheterna. Men det rör mig inte. Nytt LMV "Glöm de! Nu skall jag satsa på att bli ren, börja träna igen, och må bra!. Hoppas alla har haft en trevlig helg nu så hörs vi!