Etikettarkiv: Göteborg

”God Jul och Gott nytt år!”

Godkväll. Idag har jag varit och julhandlat på Frölunda Torg i sista minuten för imorgon är det Julafton så vitt jag vet. I med de drar jag iväg en tändsticka och sätter fart på ljus nummer fyra och önskar alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!. Och jag hoppas verkligen på ett bättre år både för mig själv och för alla er andra som haft de jobbigt de senaste åren för nu kommer de hända en del saker. Antingen så kommer de gå väldigt, väldigt bra allting eller så går de åt helvete. De finns inget mellanting. Det kommer minst sagt bli ett händelserikt år vilket håll de än går åt. Får jag bara igång proverna hos den här läkaren på ”första lång” så är jag tillbaka på banan förhoppningsvis redan nu till Sommaren. Ta nu hand om er allihopa och åter igen ha en riktigt God Jul allihopa!.

Annonser

”Röker heroin för att klara avtändningen på amfetaminet”

Dom senaste dagarna har varit extra jobbigt faktiskt. Har varit vaken nu sedan i måndags och har varken ätit eller druckit någonting överhuvudtaget. Jag har gått ner nästan 15 kg dom senaste veckorna. Och jag har också kommit till de stadiet nu att jag klarar helt enkelt inte av att ta hand om mig själv längre utan jag röker heroin vilket jag tidigare dolt för att klara avtändningen på amfetaminet. Det är ganska svårt att prata om de här också tycker jag eftersom jag skäms så mycket för det hela, önskade bara att jag kunde lägga ner men har sådana enorma problem med att sluta. Jag har på tre dagar närmare snortat i mig sju gram och har fått skador och sår på näsan. Och jag rökte så mycket heroin nu senast att jag helt enkelt inte klarade av att gå själv. Kunde inte stå på benen. Och de värsta är att jag njuter av de. Alltså de känns nästan som jag hela tiden vill bli så maxad att jag nästan tänder över. Och jag tror de har med ens personligheten att göra. Jag bär på ett ständigt tomrum i kroppen som hela tiden behöver fyllas känns de som. Ibland vet jag inte riktigt vad de är som saknas. De väldigt märkligt. Får jag inte hjälp snart så finns ju alltid risken att jag tar en överdos snart och har redan haft flera stycken tidigare och man brukar ju inte klara av hur många gånger som helst. Jag är nog inte så rädd för att dö egentligen, de som skrämmer mig mest är väl de att jag inte tror att min familj klarar av att leva med de, att förlora en till. Så jag måste fortsätta att kämpa framförallt för deras skull. Det var över 10 år sedan nu som jag började med amfetamin och lite av anledningen till att jag började med just den drogen var väl naturligtvis för att bli hög men också lite för att jag har problem med trötthet. Men samtidigt så sover jag väldigt dåligt om kvällarna. Min chef sa en ganska bra sak till mig en gång och de var de att man kan bli trött av att man har brist på sysselsättning och aktiviteter också. Om jag hade lyckats ta mig ur detta och blivit lite starkare hade jag nog velat börjat spela badminton igen. Min dröm hade nog varit att få börja jobba igen tror jag, att kunna umgås mer med vänner och familj igen. Och jag hoppas den drömmen går i uppfyllelse någon gång. Det ända jag begär är att få leva ett normalt liv igen.

Fest i Göteborg

”Planerar att tacka ja till det nya boendet imorgon”

Hej! Jag är precis på väg till receptionen på stadsmissionen här allihopa. Hallå! Ingen post idag? Nä ja tar de med badbollen när hon kommer in sen. Jo jag har funderat lite över de här stället jag var på förra veckan och jag har faktiskt bestämt mig för att tacka ja till de imorgon. De känns som de är de bästa valet jag kan göra just nu. Så jag ska ringa henne redan imorgon förmiddag tänkte jag eftersom jag då skulle få reda på mer så nu hoppas jag på de bästa.

”Studiebesök på rävebergsvägen i Angered”

Hej alla! Idag var jag på studiebesök på ett relativt nyöppnat boende på Rävebergsvägen i Angered. Boendet har 20 möblerade lägenheter och personalen verkade i allmänhet trevliga. Jag bor ju för tillfället på stadsmissionen i Göteborg och känner mig väldigt isolerad här på grund av alla reglerna. Boendet på Rävebergsvägen tillhör samma kedja som Alelyckan i Gamlestaden och August Barks gata i Frölunda och har samma typ av leverantörer när det gäller mat och liknande regelverk när de kommer till själva boendet. Man får vara påverkad på boendet men inte bruka i lägenheterna, sådana är reglerna. Alla lägenheter var för tillfället upptagna men en är tydligen på gång inom kort berättade hon och trodde jag kunde få besked på de redan imorgon eller början på nästa vecka då jag också ska lämna besked på om jag är intresserad av platsen eller inte.

”Amfetaminet drev mig i personlig konkurs”

Det har varit inte minst mycket tankar denna veckan. Har gått en lång promenad i Slottskogen, badat och varit ute med båten på Kungsö och en del andra ställen. Det har varit en relativt händelserik vecka för mig men trots detta så saknar jag friheten att kunna göra vad jag vill framförallt på helgerna då mina vänner brukar höra av sig och vill hitta på saker. Kan inte ens ta en öl med mina vänner när jag bor här på stadsmissionen. Men sådan är reglerna och tro mig jag har sjukt svårt att anpassa mig efter dom alltså, även om jag måste. Jag befinner mig i en enorm kris för tillfället. Förutom att amfetaminet drivit mig i personlig konkurs och att jag inte får ut mer än 500 kr i veckan av förvaltaren så har jag också sjukt svårt att få tag på ett jobb och öka dom inkomsterna då jag för tillfället saknar eller har indraget körkort vilket nästan alla jobb kräver idag. Allt tar sådan tid och jag börjat tröttna på att vänta på saker och ting. Detta har bidragit till att jag börjat känna mig kraftigt deprimerad och samtidigt väldigt isolerad ifrån omvärlden då jag aldrig har utrymme eller ekonomi till att kunna träffa eller hitta på saker med mina vänner. Amfetamin är en drog jag alltid fastnat väldigt starkt vid eftersom den fick mig att känna mig väldigt stark och lycklig i kombination med mycket energi då jag i vanliga fall ofta kände mig väldigt trött och hade svårt att orka med saker och ting. Men den har också förstört mitt liv.

Tvingas till ett liv jag inte vill leva

Tjenare allihopa! Idag är jag i Slottskogen och promenerar och funderar lite över hur jag egentligen vill ha mitt liv. Och så som de ser ut nu på stadsmissionen i Göteborg så funkar de helt enkelt inte. Jag tvingas till att leva ett liv jag inte vill leva. Det är ständiga drog och alkotester och man kan inte komma och gå som man vill och aldrig kunna delta i ens vänners evenemang. Det känns som man sitter av ett fängelsestraff och eftersom jag inte är kriminell så känns detta helt fel för mig. Det känns inte bara fel utan jag plågas av detta alltså. Det här är inte hur jag vill leva. Jag är en nattmänniska också dessutom och jag vill inte ha massa folk som kontrollerar en och sätter käppar i hjulet för mig hela tiden. Vad jag gör och inte gör de har ingen annan en jag själv med att göra.

”Stadsmissionen i Göteborg ber om ursäkt via Twitter”

Stadsmissionen i Göteborg ber nu om ursäkt via Twitter och hänvisar till de regelverk dom måste följa i avtal med staden och berättar också vidare att dom håller på att utveckla ”bostad först” för att sånt här inte skall kunna ske i en sådan form eller typ av boende. Och jag tycker faktiskt de var rätt bra skrivet av stadsmissionen, de visar ju på att dom någonstans bryr sig och jobbar på saken men hur som helst så är de ju något som inte stämmer med dagens regelverk då eftersom de här ändå kunde ske och då tycker jag man får se över dom reglerna snarat så något sånt här slipper att drabba någon annan i framtiden. För missbrukare kan faktiskt återfalla och de tycker jag man borde ha en bättre plan och beredskap för istället för att slänga ut dem på gatan. Det är min uppfattning på de hela.

”Fullkomligt värdelöst hanterat av stadsmissionen i Göteborg”

Att missbrukare kan återfalla borde väl inte minst stadsmissionen i Göteborg veta om, men för bara några veckor sedan råkade jag återfalla och jag blev inte bara vänd ryggen, dom kastade ut mig på gatan, fick inte ens vistas i lägenheten. Och detta pågick i nästan en vecka, tills det att jag var ren. Förutom att de var kallt ute så fanns de ingenstans för mig att ta vägen dom här dagarna och de försökte jag tydligt att påpeka. De ända stadsmissionen kunde göra för mig var att hänvisa mig till socialjouren där jag satt i nästan 4 timmar för att få ett avslag på grund av att jag inte kunde beviljas dubbla boenden. Detta borde stadsmissionen redan i förväg vetat om precis som att en sådan här situation faktiskt kan uppstå ”framförallt” med tanke på att man faktiskt jobbar med missbrukare men dom var totalt oförberedda alltså. Efter detta planerar jag nu att lämna stadsmissionen i Göteborg. För en sådan här situation skall inte kunna uppstå.

”Årets kanske hittills varmaste dag på ute på Näset i Göteborg”

Nämen hallå! Kanske årets varmaste dag, idag är jag ute på Näset och ligger ute på bryggan nere vid Rörvik och redan vid 11-tiden idag mäter jag 26 grader i skuggan, betydligt mycket kallare i havet. Kanske bara drygt hälften av de. Fortfarande något för kallt för att bada helt enkelt. ”Enligt mig” Dom håller för tillfället på att bygga en vågbrytare där ute och vill därför varna folk att hålla uppsikt efter spikar som fortfarande sticker upp ifrån bryggan som gör väldigt ont att trampa på. Vilket jag själv kan intyga som råkade trampa på en. Utöver de önskar jag alla en fortsatt bra start på denna soliga vecka!.