Etikettarkiv: Droger

Besviken: Kom inte in på de nya boendet i Angered

Förra torsdagen var jag på studiebesök på ett boende i Angered, de lät väldigt hoppfullt och så men så sent som idag fick jag reda på att de tyvärr inte gick igenom eftersom två personer tydligen hade förtur. Jag känner mig ganska besviken för jag hade gärna bott i Angered. De fin natur och många promenadstråk osv men de bara att kämpa vidare. Jag ska ringa min socialhandläggare imorgon och höra om man kanske kan gå och kolla på något nytt ställe i mellan och samtidigt stå kvar i kön på Rävebergsvägen.

Annonser

”Planerar att tacka ja till det nya boendet imorgon”

Hej! Jag är precis på väg till receptionen på stadsmissionen här allihopa. Hallå! Ingen post idag? Nä ja tar de med badbollen när hon kommer in sen. Jo jag har funderat lite över de här stället jag var på förra veckan och jag har faktiskt bestämt mig för att tacka ja till de imorgon. De känns som de är de bästa valet jag kan göra just nu. Så jag ska ringa henne redan imorgon förmiddag tänkte jag eftersom jag då skulle få reda på mer så nu hoppas jag på de bästa.

”Studiebesök på rävebergsvägen i Angered”

Hej alla! Idag var jag på studiebesök på ett relativt nyöppnat boende på Rävebergsvägen i Angered. Boendet har 20 möblerade lägenheter och personalen verkade i allmänhet trevliga. Jag bor ju för tillfället på stadsmissionen i Göteborg och känner mig väldigt isolerad här på grund av alla reglerna. Boendet på Rävebergsvägen tillhör samma kedja som Alelyckan i Gamlestaden och August Barks gata i Frölunda och har samma typ av leverantörer när det gäller mat och liknande regelverk när de kommer till själva boendet. Man får vara påverkad på boendet men inte bruka i lägenheterna, sådana är reglerna. Alla lägenheter var för tillfället upptagna men en är tydligen på gång inom kort berättade hon och trodde jag kunde få besked på de redan imorgon eller början på nästa vecka då jag också ska lämna besked på om jag är intresserad av platsen eller inte.

”Hur fan skall man kunna bli ren på de här sättet”

Det går ju fan inte annat än att inte skratta åt de när jag hamnade på gatan en vecka tidigare i våras, vad är de för jävla tillvaro. Nu vill jag ha en ny lägenhet i ett nytt område bland vanligt folk för att ens ha en chans, en chans att ta mig tillbaka. Hur fan ska man kunna bli ren när man hela tiden swishas runt på olika institutioner hela tiden med fullt av missbrukare då de enda folk har i skallen är att tända på igen? Det går ju inte annat än att skratta åt de.

”Lämnar snart stadsmissionen i Göteborg”

Nu har jag varit på stadsmissionen i Göteborg ett bra tag och känner mig nu redo att flytta vidare till ett öppnare ställe med färre regler och större frihet. Så för några dagar sedan fick jag ett besked att senast den 21:a september så flyttar jag vidare till något nytt ställe eller boende här i stan då och anledningen till detta är att jag känner att mitt liv frontalkrockar med ett regelverk som inte uppfyller mina krav på hur jag vill leva. Detta fick jag tydligt känna av tidigare i våras då jag råkade återfalla och blev tillfälligt avvisad ifrån mitt boende eller lägenhet i närmare en veckas tid då jag helt enkelt hamnade på gatan. Jag vill inte riskera att de händer något mer så har därför valt att flytta härifrån. Ett tag ägde jag ju 10 procent av lägenheten på Masthugget och resterande 90 ägde pappa. Jag skulle aldrig sålt av den andelen till han för då hade han aldrig kunnat sälja och denna situationen hade aldrig uppstått. Även om dom gjorde det i all välmening så var de fortfarande ett katastrofalt misstag eftersom jag nu uppenbarligen kastas runt mellan massa olika institutioner med fullt av missbrukare. Det ger ingenting, de ända folk vill göra är att tända på. Jag måste till en vanlig lägenhet i ett vanligt bostadsområde där folk lever som vanligt.

”Tror dexamfetamin kan användas till mer än bara ADHD-patienter”

Ska vi vara seriösa nu så är ju hela de här svenska missbruksvården väldigt luddig alltså. För om man misstänker att man har ADHD då exempelvis, och har drogproblem, ska man då helt plötsligt först lyckas sluta knarka utan någon slags hjälp då från vara sig samhälle eller myndigheter, ”hålla sig ren i minst 6 månader” för att ens få påbörja en utredning! för att sedan få en diagnos fastställd så du ”först då” kanske ett ”år” senare kan få hjälp via läkemedlet dexamfetamin som skrivs ut med namnen t.ex Avanse, Attentin eller Retalin. Varför skall man ens behöva vara ren för att göra en ADHD utredning. Det är därför svensk missbrukspolitik ser ut som den gör idag, man får ingen hjälp! de för lång process, ”folk orkar inte”. Jag lider själv av borderline-personlighetstörning men har ingen ADHD-diagnos alternativt ADD fastställd. Jag har enorma problem med amfetamin och det har jag haft i 12 år nu men får fortfarande ingen hjälp. Det kanske är så att jag liksom vissa andra behöver just dexamfetamin för att klara vardagen, men den sega processen gör att man hellre stannar kvar i sitt missbruk och handlar de på gatan istället. Det skall vara som i Norge, där får man hjälp! om man nu är missbrukare eller ens har dom här problemen. Tycker dexamfetamin skall kunnas skrivas ut till vanliga amfetaminmissbrukare och inte bara till just ADHD-patienter i största allmänhet. Medicinen kan ju definitivt ha effekt på ett bredare användningsområde enligt mig än bara ”just” ADHD-patienter och de synd att de idag inte används mot t.ex behandling mot vanligt amfetaminmissbruk. Så jävla löjligt alltså. Hit med tjacket för fan.

”Amfetaminet drev mig i personlig konkurs”

Det har varit inte minst mycket tankar denna veckan. Har gått en lång promenad i Slottskogen, badat och varit ute med båten på Kungsö och en del andra ställen. Det har varit en relativt händelserik vecka för mig men trots detta så saknar jag friheten att kunna göra vad jag vill framförallt på helgerna då mina vänner brukar höra av sig och vill hitta på saker. Kan inte ens ta en öl med mina vänner när jag bor här på stadsmissionen. Men sådan är reglerna och tro mig jag har sjukt svårt att anpassa mig efter dom alltså, även om jag måste. Jag befinner mig i en enorm kris för tillfället. Förutom att amfetaminet drivit mig i personlig konkurs och att jag inte får ut mer än 500 kr i veckan av förvaltaren så har jag också sjukt svårt att få tag på ett jobb och öka dom inkomsterna då jag för tillfället saknar eller har indraget körkort vilket nästan alla jobb kräver idag. Allt tar sådan tid och jag börjat tröttna på att vänta på saker och ting. Detta har bidragit till att jag börjat känna mig kraftigt deprimerad och samtidigt väldigt isolerad ifrån omvärlden då jag aldrig har utrymme eller ekonomi till att kunna träffa eller hitta på saker med mina vänner. Amfetamin är en drog jag alltid fastnat väldigt starkt vid eftersom den fick mig att känna mig väldigt stark och lycklig i kombination med mycket energi då jag i vanliga fall ofta kände mig väldigt trött och hade svårt att orka med saker och ting. Men den har också förstört mitt liv.

Tvingas till ett liv jag inte vill leva

Tjenare allihopa! Idag är jag i Slottskogen och promenerar och funderar lite över hur jag egentligen vill ha mitt liv. Och så som de ser ut nu på stadsmissionen i Göteborg så funkar de helt enkelt inte. Jag tvingas till att leva ett liv jag inte vill leva. Det är ständiga drog och alkotester och man kan inte komma och gå som man vill och aldrig kunna delta i ens vänners evenemang. Det känns som man sitter av ett fängelsestraff och eftersom jag inte är kriminell så känns detta helt fel för mig. Det känns inte bara fel utan jag plågas av detta alltså. Det här är inte hur jag vill leva. Jag är en nattmänniska också dessutom och jag vill inte ha massa folk som kontrollerar en och sätter käppar i hjulet för mig hela tiden. Vad jag gör och inte gör de har ingen annan en jag själv med att göra.

”Stadsmissionen i Göteborg ber om ursäkt via Twitter”

Stadsmissionen i Göteborg ber nu om ursäkt via Twitter och hänvisar till de regelverk dom måste följa i avtal med staden och berättar också vidare att dom håller på att utveckla ”bostad först” för att sånt här inte skall kunna ske i en sådan form eller typ av boende. Och jag tycker faktiskt de var rätt bra skrivet av stadsmissionen, de visar ju på att dom någonstans bryr sig och jobbar på saken men hur som helst så är de ju något som inte stämmer med dagens regelverk då eftersom de här ändå kunde ske och då tycker jag man får se över dom reglerna snarat så något sånt här slipper att drabba någon annan i framtiden. För missbrukare kan faktiskt återfalla och de tycker jag man borde ha en bättre plan och beredskap för istället för att slänga ut dem på gatan. Det är min uppfattning på de hela.

”Fullkomligt värdelöst hanterat av stadsmissionen i Göteborg”

Att missbrukare kan återfalla borde väl inte minst stadsmissionen i Göteborg veta om, men för bara några veckor sedan råkade jag återfalla och jag blev inte bara vänd ryggen, dom kastade ut mig på gatan, fick inte ens vistas i lägenheten. Och detta pågick i nästan en vecka, tills det att jag var ren. Förutom att de var kallt ute så fanns de ingenstans för mig att ta vägen dom här dagarna och de försökte jag tydligt att påpeka. De ända stadsmissionen kunde göra för mig var att hänvisa mig till socialjouren där jag satt i nästan 4 timmar för att få ett avslag på grund av att jag inte kunde beviljas dubbla boenden. Detta borde stadsmissionen redan i förväg vetat om precis som att en sådan här situation faktiskt kan uppstå ”framförallt” med tanke på att man faktiskt jobbar med missbrukare men dom var totalt oförberedda alltså. Efter detta planerar jag nu att lämna stadsmissionen i Göteborg. För en sådan här situation skall inte kunna uppstå.