Etikettarkiv: Droger

”En vecka på Ingsered!”

Hej allihopa! Nu har jag varit på Ingsered i en vecka ungefär och jag trivs ganska bra faktiskt. ”ursäkta vad sa du?” Ah släng dina moderatfimpar någon annanstans då. ”Börjar ju brinna för fan!”. Jo vad var de jag skulle säga. Helgen här har ju varit ganska lugn här på Ingsered och de ju ganska skönt när man har varit igång och jobbat en hel vecka ”Med sig själv!” Nämen tjena Mats! ”Du har inte vart på skiten nu igen va?” Ofan! Förlåt ursäkta mig. Jo igår gick jag skogsrundan här på 3,6 km och var kanonfint faktiskt!. Tänkte kasta in en tvätt här bara ska se om han slutat snurra bara så jag slipper gå ner till sjön och tvätta för hand. Hoppas alla har det bra där ute och en fortsatt trevlig tisdag eftermiddag allihopa!.

Annonser

”Har anlänt på behandlingshemmet Ingsered ”

Hej allihopa!

Nu har jag precis installerat mig på behandlingshemmet Ingsered. Jag tog detta beslutet att flytta från Alelyckans boende pga drogerna. Det är svårt att bo i en godisfabrik om man gillar godis och samtidigt är allergisk mot de. Alltså det funkade helt enkelt inte eftersom jag mer eller mindre är besatt av godis. Eller droger då i mitt fall. När jag kom fram blev jag väl mottagen av trevlig personal och dom berättade även att all mat här görs från grunden här och potatisen kommer från en bonde här i närheten som Ingsered tydligen har kontrakt med. ”Ingsereds potatis” kallas de tydligen. Jag hade ganska tur med rummet som är en av dom största dom har tydligen. När jag var här på studiebesök tidigare hade dom visat ett rum som var en av dom minsta ”och de var verkligen litet” såg ut som ett städförråd alltså nästan hehe. Hoppas alla mår bra och ha en fortsatt trevlig tisdag kväll allihopa! Här kommer lite bilder!

”Alkohol hade narkotikaklassat’s direkt!”

Det finns ingen narkotikaklassificering för alkohol idag oavsett procenthalt även om den inom vissa länder framförallt arabländerna är helt illegal att bära, förtära och på annat sätt överhuvudtaget konsumera, inneha eller transportera. Alkohol kan som högst högst bli 95% i volym och allt som överskrider detta övergår naturligt i gas. Det går knappt att räkna i pengar vad denna drogen ställer till med i samhället idag. Dessutom kan den göra många människor aggressiva och enkelt att konstatera är väl också att alkoholen naturligtvis hade narkotikaklassat’s direkt alltså om den hade kommit ut som en ny drog på marknaden idag. Våld, slagsmål, nedskräpning, skadegörelse, olyckor och dödsfall inte minst kopplad till trafiken och det ända som egentligen hindrar en narkotikaklassificering idag är att alkoholen är alldeles för socialt utbredd och accepterad i samhället idag samtidigt som den funnits med oss i alla år så länge människan existerat i princip. Heroin exempelvis framtogs ju först av läkemedelsbolaget Bayer AG 1899 som en helt ofarlig och icke-vanebildande medicin för att behandla morfinberoende och var alltså klassat som läkemedel i Sverige fram till år 1964 innan de blev narkotikaklassat. Under denna tiden var alkohol iallafall på tal att bli narkotikaklassat men de blev aldrig så ändå riktigt. Det hade till och med varit bättre och inte minst mer samhällsekonomiskt om en stad hade gått ut en vanlig fredagkväll och istället rökt cannabis istället för att dricka alkohol. Man kan säga vad man vill om den saken men våldet hade minskat markant om inte halverats och de inget jag hittar på utan så är de. Det är ren fakta. Det hade till och med varit bättre att legalisera THC:n och förbjuda alkoholen. Iallafall om man vill ha ner brottstatistiken och antal dödsfall i trafiken.

Borderline och missbruk ”En livsfarlig kombination!”

Även om det nu är positivt att jag nu tackat ja till ett behandlingshem så känns de ändå framförallt långsiktigt väldigt svårt, nästan i princip omöjligt att tänka sig ett liv helt utan narkotika. Tror de har att göra med att jag är så van att hela tiden belöna systemet med en lina så fort de uppstår en motgång då jag ofta drabbas av ganska så svåra humörsvängningar, borderline och missbruk är ingen enkel kombination antar jag. Och samtidigt så fortsätter jag så dör jag och det förtjänar inte min familj för dom har redan förlorat en son. Detta är en livstil som pågått i över 10 år nu. Men samtidigt gillar jag svåra utmaningar och de här kommer definitivt att bli en riktig utmaning för mig, helt klart alltså!. Jag har fortfarande inte fått några riktigt säkra besked från min socialsekreterare på riktigt när flytten kommer att äga rum bara de att de kommer att ske relativt snart. Det tar emot de här även om det är helt frivilligt enligt min handläggare men jag vet ju själv av egen erfarenhet att verkligheten kanske ser lite annorlunda ut. Det dom inte har berättat och inte vet är att jag redan vet att jag för närvarande redan utreds för ett andra LVM och de inget som jag tänker låta gå igenom. Så de finns liksom inga alternativ riktigt ändå alltså känner jag. Det som känns skönt är väl mest att man inte är helt ensam i de här. Frågar du en vanlig random borderline-patient idag så skulle de inte förvåna mig om 60-70% svarar att dom lever eller har levt i ett missbruk. Små motgångar kan enkelt förstoras upp till en katastrof och förstöra en hel dag. Det är dessa motgångar vare sig det är dippar eller en konfrontation med någon som gör att drogsuget enkelt kan dubbleras på några enstaka minuter till skillnad från en vanlig person som har betydligt större chanser till att inte ta återfallet i dom här situationerna. Den ständigt pendlade självkänslan är också något som triggar till återfall naturligtvis. Jag hoppas nu på de bästa både för mig och alla er andra där ute som också brottas med missbruk och andra svårigheter. Lycka till nu allihopa!.

”Har tackat ja till ett riktigt behandlingshem utanför Göteborg!”

För att jag skall få en ärlig chans att bli ren har jag nu tackat ja till ett riktigt behandlingshem utanför Göteborg. Jag har varit där på studiebesök redan och jag gillar stället även om det ligger lite ”OFF” så att säga. Ingseredshemmet är beläget mellan Västra Ingsjön mellan Lindome och Hällingsjö. Pratat med Ingseredshemmet idag och det finns ”EN” plats kvar och den tänker jag ta. Har ju viljan och här får man ju riktig hjälp och jag tror det är vad jag behöver så de känns inte som en så jättestor grej faktiskt.

Ingseredshemmet Behandlingshem Andreas Rörqvist

Västra Ingsjön

60% risk för självmord vid borderline och missbruk

Omkring 10-15% av alla borderlinepatienter beräknas dö som ett resultat av självmord. Risken ökar ytterligare när andra diagnoser uppträder hos samma patient, som till exempel borderline-störning och ADHD. Om en patient har borderline-störning i kombination med missbruk är risken för självmord så hög som 60%.

Jag kämpar för att vara en av dom återstående 40 procenten.

”Ett rent Glädjebesked!”

Idag var jag uppe på Östra Sjukhuset och gjorde mitt första rena UP på över två månader’s tid. Jag har fått erbjudande på droger precis varje dag som gått men ändå lyckat’s tacka nej ändå. För vissa kan detta vara en ren självklarhet men för mig och min familj är detta jättestort!. Och jag har verkligen kämpat som ”fan” inför det här! Rent glädjebesked för mig och min familj!.

”Kändes som exorcisten tog över mig!”

Amfetaminet är en drog som har försatt mig i fullständig personlig konkurs. Man mår så oerhört bra i början av missbruket, de gör att man fortsätter. Men baksidan av drogen kommer göra dig till en slav, äta upp din ekonomi och fullständigt slakta dig psykiskt! Det är när drogen börjar lämna kroppen som djävulen börjar vakna i dig. Detta känner man inte av i början men jag lovar dig ”De kommer!” Jag är från början uppvuxen på Näset i Göteborg. Jag hade allt! När jag fyllde 18 år fick jag en en stor summa pengar, en ny lägenhet av min pappa, jag hade ett stabilt jobb, som jag älskade! Allt gick jättebra tills Jag började med den här jävla drogen, den tog absolut allting ifrån mig, jobb, körkort, lägenhet, pengar, självkänsla. familj, vänner, precis allting!. Avtändningen kommer med tiden driva dig till fullständigt vansinne! Jag bad min familj till och med ”Brinna i helvetet!” Kändes som exorcisten tagit över mig. Det är fruktansvärt!. Vad du än gör, börja inte med denna drogen. Kommer ihåg en gång då jag vaknade på köksgolvet hemma i lägenheten efter att ha ramlat av stolen och kollapsat efter att ha kört ett race på en vecka då jag tände av, jag tog bara fram rakbladet och skulle göra slut på mig ”Jag ville inte leva längre!” Du kommer förlora absolut allting! Hatar den jävla drogen alltså! Hatar den verkligen!. När pengarna tog slut ville jag bara dö alltså!. Du kommer bli helt galen på den. Jag har varit ren nu ett tag ifrån drogen och jag är så jävla glad att jag lever men därimot är jag så oerhört orolig för en vän till mig som också förlorat allt på samma drog. Han är så paranoid alltså att han tror att folk vill inplantera saker i hans hjärna, att folk spårar hans IP-adress, att hans granne vill ha ihjäl honom. Vartenda jävla bil som kör förbi tar han reg-nummret på alltså. Det är helt sjukt! Han är helt förstörd!. Och jag lider så fruktansvärt med hans familj som kämpar så för honom. Pratade med dom i helgen och dom är så rädda att förlora han. Och de är jag med, alltså han är verkligen en kanon-kille i grunden. Hans droghistoria är väldigt lik min, han fick också en lägenhet som senare fick säljas. Idag lever han under socialens händer precis som jag och är totalt ruinerad av knarket! Och myndigheterna har stenkoll på en!. Dom är på en konstant. Du är värd så oerhört mycket mer en de vita pulvret! ”Tänk på de!” Har hållit på med amfetamin nu i över 10 år” och jag klarar verkligen inte mer. Den hemska avtändningen som följer ett av ett amfetaminmissbruk är äntligen över! Har inte tagit en näsa mer!. Äntligen börjar man känna sig lite bättre! Är så glad att jag klarat avtändningen. Men har fortfarande tidvis mycket kraftig ångest men fortsätter jag så här så kommer både min familj och min bortgångna bror bli så stolta över mig. När solen gick upp idag såg jag min bror från balkongen uppe i den klarblåa himlen med ett stort leende ner på mig. ”Det var som man gick mot ljuset för fan!” Tack allihopa!.

”Hatar de förbannade Amfetaminet!”

Jag har gått på amfetamin i 10 år nu. Är hos en god vän just nu och i morse ringde jag en annan vän runt kl 09:00 på morgonen. Det var hans mamma som svarade, och han har samma problem fast blivit helt förstörd och paranoid av drogen. Han kan skriver att folk vill inplantera saker i hans huvud, att hans granne vill döda honom. Jag har själv pratat med vederbörande och han är helt normal. Det var han också!. Han var hemma hos mig i min nya lägenhet, jättebra vän, han ser bra ur och är väldigt smart! Jag pratade med hans mamma i över en timma och de gör så ont, hon är precis som min familj ”totalt maktlös!” Jag saknar han och ville prata med han och höra hur det var med honom. Ibland skriver han till mig på Facebook. Någon spårar hans IP-adress osv. Jag vill ha tillbaka honom och se till att han blir den fina killen som han var och som jag umgicks med för 2 år sedan. Alltså vad stark hon är! Hon har försökt med allt! Hon kämpar som fan verkligen, hon vill ha tillbaka sin son men känner sig ”totalt maktlös!” Samma gäller min familj även om han har de mycket, mycket värre. Eftersom jag lider av en kraftig borderline-störning får jag sådana oerhört starka dippar och jag älskar min familj så oerhört mycket. Men när man tänder av på amfetamin och samtidigt får en dipp och struntar att ta medicinerna kan de kännas som en exorsist tar över en och man säger saker man igentligen inte menar utan senare ångrar, man kan be sin familj brinna i helvetet och säga så oerhört hemska saker. Jag hatar de jävla amfetaminet ”JAG HATAR DE! Fan de som djävulen tar över ens kropp. Så här står de på Wikipedia.

Omkring 10-15% av alla borderlinepatienter beräknas dö som ett resultat av självmord. Risken ökar ytterligare när andra diagnoser uppträder hos samma patient, som till exempelborderline-störning och ADHD. Om en patient har borderline-störning i kombination med missbruk är risken för självmord så hög som 60%.

Jag känner verkligen för min vän och hans mamma, de rent av förjävligt! Han måste lägga ner nu! Annars dör han. Jag har lagt ner och den värsta avtändningen är nu över. Men de ända jag i nuläget kan tänka på är hans mamma, min vän och familj. Vi ska klara detta! Jag skall vara en av dom 40!

”Har inget val längre!”

Min socialsekreterare är ju på semester nu så jag pratade med en annan person på socialkontoret och de var faktiskt som jag misstänkte. Ett andra LVM är under utredning på mig nu och det är pga att folk har skickat in orosanmälningar på mig vilket jag inte gillar. Men hur som helst får jag ju skylla mig själv lite i med att det inte var sålänge sedan jag faktiskt var och låg döende men jag skall försöka vända denna utvecklingen nu. Jag mår ju skitbra av träning;) gäller bara att jag hanterar suget, första veckan är väl jobbigast men lyckas jag bryta detta så kommer jag bli skitglad naturligtvis!. Och inte minst min familj utan även min chef, arbetskollegor och vänner!