Etikettarkiv: Borderline

”Mår betydligt bättre idag”

Efter att ha sovit några dygn och ha börjat ta mina mediciner igen så vaknade jag upp idag nu för första gången på månader och känner mig äntligen som en ny människa igen och börjar få lite hopp om livet Igen. Det känns fantastiskt bra med tanke på vilken depression jag varit inne i framförallt dom senaste månaderna. Jag äter idag Buspiron, Aripiprazole, Quentiapin och Propavan. Vilket är ångestdämpande, antipsykotiskt och sömngivande mediciner mot framförallt behandling av borderline. Och jag har alltid kompenserat mina fall med amfetamin för att dels först kunna orka med vardagen, trötthet och ångesten för att sedan röka heroin och hasch för att kunna ha något att landa på och därigenom klara av att sova igen. Det är ingen vidare hälsosam landningsbana direkt kanske. Det var inte speciellt längesedan jag överdoserade, kollapsade och helt enkelt svimmade av mitt på gatan efter att ha rökt några bloss för mycket då jag varken kunde röra eller resa mig upp på flera minuter. Det var iskallt ute den kvällen så de ända jag hade i huvudet då det var att till varje pris undvika att riskera att somna även om jag visste att känseln var borta. För då hade jag inte levt idag. Efter några minuter lyckades jag till slut att resa mig upp och gå den sista biten fram till lägenheten. Då svimmade jag av en sista gång precis efter att ha tagit mig innanför dörren. Där vaknade jag sedan en halvtimma senare mitt på golvet och kunde till slut resa mig upp och lyckades sedan återhämta mig igen. Det var något jag helst inte vill uppleva igen. Jag har haft sådan tur får man ändå säga alltså. Nu gäller de bara att detta håller och att jag är mer noga att ta medicinerna så jag slipper självmedicinera något mer framöver förhoppningsvis. Äntligen kanske jag har en chans att ta mig ur de här. Det känns bra!.

Follow on Bloglovin

Annonser

”Det är något som inte stämmer med den nya medicinen”

Jag har precis börjat med ett nytt specialistpreparat som skall verka framförallt ångestdämpande men istället för att verka ångestdämpande har den istället gjort mig tidvis självmordsbenägen. Har diagnosen borderline med drag av asperger och läkaren berättade att man kunde bli dålig på den i början men förtydligade att de snart skulle gå över och att jag ska fortsätta med den oavsett. Medicinen heter ”Brintellix” och började ta den för cirka en vecka sedan. Förutom självmordstankar har jag också fått aggressionsproblem av den, utbrott och liknande. Jag vet inte om jag ska fortsätta ta den om de nu stämmer att de bara är så i början eller om jag helt enkelt skall lägga ner den helt och hållet. Om de är någon som har någon erfarenhet om just denna medicinen får ni gärna höra av er!.

Tog ett återfall på kokain

Igår lämnade jag Ingsered med en taxi mot Göteborg för att träffa en gammal vän och de hela slutade tyvärr i ett återfall på kokain. Jag är nu i efterhand djupt ångerfull och de är helt och hållet mitt fel och har ingen annan att skylla men har så jävla svårt att styra mina impulser och stå emot de hela. Det är inte lätt att bo på ett behandlingshem där alla dagar ser precis likadana ut, man blir lätt uttråkad på sikt och jag ville bara att de skulle hända något snabbt liksom och gick bara på impuls. Jag hade nog behövt komma ifrån allting lite grann känner jag, ut och resa eller någonting. Komma på andra tankar, Känner mig deprimerad och har ju inte firat jul på kanske fem år tillbaka och de har ju sin förklaring. Jag har tröttnat på att må dåligt helt enkelt. För det ända jag vill är ju att bli frisk liksom.

Mötet gick som planerat

Idag hade jag möte med bland annat min socialsekreterare men även min sjuksköterska och vi tog framförallt upp de här med att jag vill tillbaka till mitt gamla boende men även att urinproverna skall kunna styrkas gentemot transportstyrelsen och de första jag skall göra imorgon är att ringa upp just transportstyrelsen och höra vad de är dom behöver för att jag skall kunna få tillbaka körkortet så fort som möjligt. Och socialsekreteraren ska nu kolla upp möjligheterna för en tillbaka flytt till mitt gamla boende och jag väntas få svar inom en vecka. Vi ska även försöka få till ytterligare en höjning på Oxascand från 15×3 till maxdos då senaste höjningen gett en positiv effekt på min humörstämning.

”Svårt att leva med borderline!”

Även om livet känns svårt just nu så älskar jag min familj mest av allting alltså, dom har alltid ställt upp för en och har alltid funnits där för en, det är synd bara att man lider av en sådana här starka humörsvängningar för de försätter en i sådana jobbiga situationer hela tiden. För jag tror jag är en god människa innerst inne men ibland känner jag mig kapad av djävulen och säger saker jag inte menar, sen kommer ytterligare ångest för att man sedan ångrar sig för de man tidigare sagt så blir det bara pannkaka av allting. Jag har mött många andra med borderline och många säger ju de att det kan bli bättre med åren och jag tror faktiskt det kan ligga mycket sanning i de. För att för varje gång man dipar så finns det ju alltid någon att ta med sig och lära sig av till nästa gång man faller. Problemet är bara att hitta vad de är som orsakar fallen och de kan va ganska svårt eftersom de nästan alltid är sådana små saker som utlöser själva utbrotten. Ibland vet jag inte riktigt själv vad de är som utlöser dom. Och det är nog de som gör att man hela tiden upprepar samma misstag gång på gång eftersom man har så oerhört svårt att hantera men framförallt identifiera vad de är som utlöser problemen.

”Känns sjukt hur man kan drömma efter något som fördärvat ens liv!”

Idag har jag varit ren från droger i precis två månader men jag har fortfarande svårt att ge mig själv beröm för de. Kanske har de att göra med min låga självbild att göra men jag vet inte helt säkert. Har ju sedan länge haft diagnosen borderline och kraschar inprincip varje dag, ofta flera gånger per dag. Och problemet är väl de att jag är så van att alltid bemöta och kompensera dom här diparna med droger. Det är det jag är van vid. Och nu när jag inte kan ta något längre för att komma ur dom här tomrummen och krascherna som vanligtvis bara brukar vara ett par timmar, så går de istället ut över familjen. Och jag skäms för de och ångrar mig ofta i efterhand och tycker naturligtvis de hela är sjukt jobbigt. Jag hoppas bara att jag klarar av detta med att hålla mig ren i fortsättningen också men de känns så sjukt svårt när man till och med drömmer om drogerna i kombination med att man är så psykiskt instabil som jag nu är. Återfallet känns inte långt borta. Det känns faktiskt ganska sjukt hur man överhuvudtaget kan drömma efter någonting som samtidigt fördärvat hela ens liv. Jag har en stark känsla av att de inte kommer hålla i längden och att drogerna kommer bli mitt öde om jag snart inte kommer att bli bättre.

”Lyckat läkarmöte idag”

Var hos läkaren idag och de kändes ganska bra, fick Oxascand stående 2 tabletter per dag + förstärkt Buspiron. Oxascand är ångestdämpande och lugnande framförallt enligt läkaren och kommer att hjälpa till när man dalar så de känns bra. Tar ju också Sertralin, Quetiapin, Abilify i maxdos 3 ml Theralen samt 2 st Propavan till kvällen så de blir ju en hel del mediciner nu i början. Har ju bara varit drogfri i en månad hittills och gått på amfetamin i 10 år så de kan nog ta upp till ett år innan man är helt tillfrisknad.

Drogfri en månad

Hej allihopa!

Nu är jag uppe i 30 dagars drogfrihet och det känns ganska bra faktiskt ”MEN!” jag saknar en orange bricka. Ah jag får ta de vid nästa möte helt enkelt. Däremot har jag fortfarande problem med kraftiga svängningar i sinnesstämningen mellan kärlek och hat, upprymdhet och nedstämdhet, och de lite alltså de så jag håller på att gå i bitar ibland alltså!. ”MEN” nu är de så att jag har fått en läkartid inbokat och jag känner mig faktiskt lite mer hoppfull idag än vad jag gjorde förra veckan. Framförallt pga att min kontaktperson här på Ingsered tydligen känner den här läkarn vilket känns ganska bra. För alltså när jag väl dalar så känner jag ett sånt hat mot allt och alla att jag för det mesta brukar dra mig undan, däremot gör jag ändå bort mig och blir otrevlig, skriver sms till mina föräldrar, ber min förvaltare ge fan i min ekonomi osv. Det är de jag behöver hjälp med nu. ”Min borderline” för jag klarar inte att hålla min ilska för mig själv utan de går ut på andra, framförallt dom som står mig närmast. Och jag vill inte orsaka dom mer skada nu utan därför behöver jag något ångestdämpande vid behov och det är jag ganska hoppfull att kunna få nu på torsdag om allt går som planerat. Hoppas alla har haft en bra helg förövrigt och kämpa på och ta hand om er allihopa!. Kram på er!.

Min läkare ökade en ”Quetiapin” när jag berättade att jag var tidvis självmordsbenägen!.

Det var under mitt senaste möte med en läkare på beroendemottagning centrum som jag berättade att jag var tidvis självmordsbenägen under mina ständigt återkommande dipar pga min borderline och behövde akut hjälp. Då ökade min läkare en Quetiapin med den minsta möjliga styrkan för mig. Alltså jag hade ytligare ett möte nu nästa torsdag med samma läkare men har redan nu avbokat mötet i förväg pga bristande kompetens. Så ringer min sjuksköterska och tycker jag skall ge henne en chans. Välkommen till svensk sjukvård.

”Söker en privatläkare!”

Från och med idag avbryter jag all kontakt med beroendemottagning centrum. Jag behöver och söker en läkare som tror på mig och förstår min problematik. Blir inte tagen på allvar där. Jag har gått där i flera år men dom har alltså en sådan rotation på läkare så man hinner aldrig lära känna någon och dom förstår sig inte på min problematik. Jag söker nu en läkare som har erfarenhet inom psykisk ohälsa, trötthet och borderlineproblematik och som kan tänka sig och har behörighet att skriva ut något starkare ångestdämpande åt mig samt något mot kronisk trötthet som t.ex Attentin, Elvansa etc. Är du läkare eller har bra kontakter inom sjukvården kontakta gärna mig. Jag skriker verkligen efter hjälp alltså!.