Etikettarkiv: Blogg

”Träning är nog den enda vägen ur de här!”

Godkväll allihopa! Hoppas alla mår kanon! Jag har funderat en del på detta och nu är det så att jag börjat träna för jag tror kanske detta är den enda vägen ur de här för mig, missbruket. Jag har väl bara kört en vecka nu ungefär men känner mig redan mycket starkare psykiskt nu än innan och de känns som suget och risken för återfall har minskat en hel del för mig faktiskt och att jag äntligen börjar jag få tillbaka viljan. Hade ju ingen vilja alls innan jag började träna utan hade ju mer eller mindre tagit allt jag kom över bara för att bli hög liksom. Och så känner jag inte nu längre och det är jag väldigt glad över för det kanske kan rädda ens liv. Så för er som befinner sig i samma situation och inte nått viljan kan jag verkligen rekommendera detta!. Ta nu hand om er allihopa och ha en fortsatt trevlig helg!.

Annonser

Måste få tillbaka viljan

Godkväll allihopa!

Hoppas alla mår bra! Det har varit en jobbig vecka men äntligen börjar de kännas lite bättre. Idag har jag hälsat på mina föräldrar på Näset i Göteborg, käkat middag och promenerat. Jag skall eventuellt flytta ifrån Ingsered relativt snart dels pga att jag vill komma närmare Göteborg men framförallt då jag saknar mina vänner väldigt mycket. Jag vill men saknar ibland viljan till ett drogfritt liv och det är de jag jobbar på nu, på viljan! Mitt humör pendlar hela tiden mellan himmel och helvete då jag lider av borderline och de gör att det är så svårt att bestämma sig och fatta viktiga beslut. Tog ett återfall på kokain och lite amfetamin för några veckor sedan men har varit ren sedan dess. Försöker framförallt röra på mig lite mer nu genom promenader osv för de hjälper verkligen, framförallt psykiskt men förhoppningsvis också till att återfå viljan på sikt. Förövrigt hoppas jag alla har haft en trevlig helg och tydligen så skall de dra in en hel del snö nu i veckan också. Ha de bäst nu och kämpa på allihopa!

”Har ingen livsglädje kvar överhuvudtaget”

Jag lever på femtonhundra kronor i månaden och de räcker knappt till cigaretter, har aldrig utrymme till att träffa mina vänner, att delta i evenemang eller hitta på någonting överhuvudtaget med mina kompisar, jag är trött och deprimerad av att bo på olika institutioner där varje dag ser exakt likadan ut och hela tiden få sin integritet kränkt av personal med ständiga urinprov, tidiga väckningar på mornarna och att känna sig ständigt konstant övervakad av både personal och socialtjänst att jag nu funderar på om jag helt enkelt skall ta mitt liv. Jag önskar att de på något sätt skulle kunna vända men jag har vart dålig i femton år nu och har nu gett upp allt hopp för både mig själv och min framtid. De inget liv de här!

”Uppe med tuppen!”

Ah är de frukost nu eller! haha fyfan! ”Eller skall man vänta en dag till? Oh va seg man är! Godmorgon! Uppe med tuppen! Ja nu gäller de att hugga i alltså! hehe! Annars blir man utan, de känner vi till vid de här laget, ja alla dessa regler alltså! suck.. nu är man bra hungrig alltså, snöar gör de också ser jag. Trevligt! Idag väntar jag besök från en tidigare kontaktperson och tänkte faktiskt gå ut och gå en liten sväng i snön. Röra på sig lite ”Är du också hungrig Bergfeldt?” Hugg i då förfan! Passa på nu annars blir du också utan vet du! huhuhu Oh herre!. Förövrigt har jag varit och julhandlat lite i veckan och hälsat på mina föräldrar ute på Näset. Och de bästa av allt, fortfarande drogfri! Men när jag väl satt i bilen häromdagen på väg till MediaMarkt så gick den här låten ”Mer Jul” på radion, och helt seriöst, jag är så trött på den låten va så de löjligt, så då bytte jag kanal! och vad händer, jo de ofattbara! då går den där också! ”Poff!” Ha nu alla en fortsatt trevlig helg och ta hand om er allihopa!.

Mötet gick som planerat

Idag hade jag möte med bland annat min socialsekreterare men även min sjuksköterska och vi tog framförallt upp de här med att jag vill tillbaka till mitt gamla boende men även att urinproverna skall kunna styrkas gentemot transportstyrelsen och de första jag skall göra imorgon är att ringa upp just transportstyrelsen och höra vad de är dom behöver för att jag skall kunna få tillbaka körkortet så fort som möjligt. Och socialsekreteraren ska nu kolla upp möjligheterna för en tillbaka flytt till mitt gamla boende och jag väntas få svar inom en vecka. Vi ska även försöka få till ytterligare en höjning på Oxascand från 15×3 till maxdos då senaste höjningen gett en positiv effekt på min humörstämning.

”Svårt att leva med borderline!”

Även om livet känns svårt just nu så älskar jag min familj mest av allting alltså, dom har alltid ställt upp för en och har alltid funnits där för en, det är synd bara att man lider av en sådana här starka humörsvängningar för de försätter en i sådana jobbiga situationer hela tiden. För jag tror jag är en god människa innerst inne men ibland känner jag mig kapad av djävulen och säger saker jag inte menar, sen kommer ytterligare ångest för att man sedan ångrar sig för de man tidigare sagt så blir det bara pannkaka av allting. Jag har mött många andra med borderline och många säger ju de att det kan bli bättre med åren och jag tror faktiskt det kan ligga mycket sanning i de. För att för varje gång man dipar så finns det ju alltid någon att ta med sig och lära sig av till nästa gång man faller. Problemet är bara att hitta vad de är som orsakar fallen och de kan va ganska svårt eftersom de nästan alltid är sådana små saker som utlöser själva utbrotten. Ibland vet jag inte riktigt själv vad de är som utlöser dom. Och det är nog de som gör att man hela tiden upprepar samma misstag gång på gång eftersom man har så oerhört svårt att hantera men framförallt identifiera vad de är som utlöser problemen.

”Alla dagar ser exakt likadana ut här ute!”

Det är detta som får mig att känna mig uttråkad och att jag vill åka härifrån, personalen här på Ingsered är fullständigt kanon på alla sätt och vis, maten är bra, miljön är helt oslagbar men de räcker tyvärr inte för mig. Jag vill ha lite äventyr på dagarna. Jag saknar mina vänner och behöver en bostad i Göteborg, så enkelt är det. Därför har jag valt att lämna Ingsered inom kort. Och händer de ingenting snart så är risken stor att jag väljer att åka tillbaka till mitt gamla boende som jag tänker ta upp på mötet med min socialhandläggare nu på onsdag. Helst av allt vill jag ju naturligtvis inte återfalla eftersom jag nu ändå kommit såpass långt som jag nu gjort. Men de en väldigt jobbig situation man sitter i och jag vet inte riktigt själv hur jag skall hantera den om jag skall vara helt ärlig.

”Kommer bli utskriven”

Godmorgon!

Nu har jag inte lämnat ett UP på snart en vecka och dom är på är på mig hela tiden verkligen om detta alltså men jag har tröttnat på systemet helt enkelt. I med att jag inte får en ny chans till egen bostad och att proverna inte görs gentemot transportstyrelsen så känns de ju helt meningslöst för mig att lämna UP och dessutom när jag ändå vill härifrån. Om jag mäter hur det var när jag knarkade och hur de känns nu så känner jag tyvärr ingen förbättring utan snarare en försämring i mitt mående. Känner mig konstant uttråkad och tom inombords och ”de måste liksom hända något va!” Därför har jag bestämt mig för att fortsätta UP-Strejka för att jag då ska bli utskriven så fort som möjligt härifrån och kunna återgå till mitt gamla liv då det är bättre en det jag lever nu. Jag önskar att jag kunde hålla detta men klarar helt enkelt inte av de längre.

”Blir psykiskt skadad av de här stället!”

Ingsered är helt enkelt inte ett boende som passar mina behov. Dom skriver bara upp en på saker och ting som städning, disk, tork osv utan att fråga en innan och så känner man hela tiden något slags ansvar för att de här skall bli gjort samtidigt som man mår psykiskt dåligt och sedan UP då två gånger i veckan och blåsa hela jävla tiden alltså, och så fort man vart iväg på handelsresa ska allt genomsökas. Nej, ge fan i mina grejer liksom!. Det är inte rättvist. ”Alltså jag har fan tillräckligt med mig själv alltså!” Och som att de inte räckte så tog dom ifrån mig mitt målarbord idag och samtidigt förväntar dom säg då liksom att jag skall stanna kvar. Men snälla du de ju för fan de ända jag har!. Jag håller alltså på att bli psykiskt skadad av de här stället, man är totalt isolerad från omvärlden och kan aldrig hitta på något med sina vänner. Jag har bestämt mig för att skriva ut mig och lämna de här stället senast inom en vecka.

”Drogfri över två månader!”

Godmorgon!

”Ja nu rusar motorerna på Landvetter igen!” Ah håll nu i kopparna så inte samma tabbe händer ”Ah nu är de för sent!” Jag är ju på behandlingshem nu som vissa kanske vet och jag passade faktiskt på att ta den här häftiga bilden med fullmånen i bakgrunden nu imorse. De ju ”supermåne” nu! Hehe! Jo de så att nu i torsdags så firade jag nämligen två månaders drogfrihet och det hela börjar väl faktiskt kännas lite ”lite” bättre nu. Yeah ”pretty good shape out there, i feel good about this man!” .Tror faktiskt de är de sociala livet jag saknar mest bara men jag måste ju göra de här så jag får tillbaka körkortet någon gång. Jag hoppas faktiskt få tillbaka de redan inom 3 månader om allting går enligt planerat men jag vet fortfarande inte säkert om tiden men de ju som sagt bara indraget som läget är nu. Hoppas alla ni mår bra mina vänner, jag saknar er och ha nu en fortsatt riktig kanonvecka allihopa!.