Etikettarkiv: Beroende

”Beroende av Oxascand”

Nu ringde min sjuksköterska och berättade att jag fått ytterligare en höjning från läkaren på Oxascand från 30 till 45 mg per dag. Får väl hoppas de hjälper något men grundproblemet för mig ligger nog inte helt i medicinerna utan ligger nog snarare till varför jag behöver ta dom här medicinerna från första början. Och det är de problemet jag försöker ta reda på nu men min kontaktperson tror de hela grundar sig i min borderline, jag själv tror snarare de handlar om en ny bostad. En egen lägenhet. Dels för att komma ur de sociala systemet men också för att få någonstans att börja om på utan att behöva ta till droger eller massa beroendeframkallande mediciner. Jag menar jag tar idag totalt mellan 15 till 20 tabletter per dag. De kanske inte heller så bra liksom. Helst av allt hade jag önskat att klara mig helt utan mediciner en dag men om den dagen nu kommer de för svårt för mig att svara på idag. Jag tror dock jag börjat bli beroende av just Oxascand, känner ett behov av dom hela tiden i med ångestattackerna som ständigt dyker upp och när jag inte tar dom blir jag dålig direkt och börjar få liknande abstinenssymtom.

Annonser

”Droger är en kortsiktig lösning på problemen!”

Jag har länge funderat på hur en drog kan styra en människas liv så starkt som den gör. I mitt fall amfetamin, tror faktiskt aldrig jag kommer bli av med suget helt och hållet. Och de inte fysiskt utan mest ett psykiskt sug. Känslan av att känna sig stark, känna livsglädje. Att bli veck ångesten. Att uppskatta någonting man gör. ”Att må bra helt enkelt!” Problemet med denna liksom andra liknande droger tror jag har att göra med att när man väl provar den för första gången så upplever man inget bakslag utan snarare får en ren kick och de gör att man snabbt bygger upp ett starkt beroende gentemot drogen, framförallt psykiskt men i vissa fall även fysiskt. Avtändningen kommer snarare smygande i efterhand efter några dagars användning. Och när man väl börjar tända av på drogen då vill man ju definitivt ha mer av den eftersom man nu får ångest av den när den väl lämnar systemet. Och då har helger helt plötsligt blivit vardagar och man är fast i ett missbruk. En karusell man har svårt att kliva av. Droger kan hjälpa till i en början men är en väldigt kortsiktig, dyr och kan bli en oerhört smärtsam långsiktig lösning till problemen. Oavsett problemen!.

”Tala inte om för mig vad jag skall göra!”

Säger åt mig att jag ska ha ett nytt LVM när de ända dom gör är att slänga tusenlappar på kokain och rouletten för att sedan glida in på toan och gå ner med näsan "Och låta han gå som ett strykjärn över isen SÄGER JAG!" Titta på mig när jag pratar med er!" GLO inte på mig! Titta på mig mig när jag pratar me dig "ja sa""GLOoo inte på maj!"… titta på mig när jag pratar med dig, glooooo inte på mig… Alltså jag har förlorat kontakten med hela min familj , körkort, jobb! min lägenhet är borta! min storebror, alla pengar, allting för helvete!" Jag har inte ett skit kvar att leva för! Personlig konkurs alltså! Så sitter ni där och skrattar bort mig va!. Tala inte om mig för mig att jag skall ha ett nytt LVM när ni själva av ren tur lyckats glida på en jävla räkmacka med majonnäs och ägg från frigående sånna "höns!" inga myndigheter, inga stickprover eller någonting på er! Glöm inte att ta ut sedlarna åur torktumlaren sedan när maskinen snurrat klart! Ge den 20 min din jävel! Ni bara fullkomligt sög ut tmig till personlig konkurs! Sen var jag inte vatten värd! Hör ni va jag säger för helvete! Ställde upp med taxipengar , öl och hela jävla skiten så sitter ni där och fullkomligt skrattar bort mig, åk ner och ta en jävla chablis på Vasa med er för helvete! Jag lever på knappt 60 kronor per dag och röker en Prince om dagen liksom! Det är inte jag som glider på en räkmacka! Jag får inte en spänn av mina föräldrar som alla ni verkar tro. Inte en spänn alltså! Och de är för att dom har empati, älskar mig och vill rädda mig ur detta helvetet eftersom jag inte kan hantera mitt missbruk längre! Dom vill inte betala mitt knark vilket är helt rätt! Och jag "fattar" och förstår detta. Men ibland "Ibland" står man inte ut liksom och drogerna får en att tänka annorlunda. Jag älskar dom nått så in i helvete även om jag kanske har svårt att visa de ibland. Men jag klarar inte den här abstinensen länge till! Har sådan abstinens att de liksom, lever nog inte speciellt länge till alltså. Måste ha mer men pengarna är slut! Jag är körd! Personlig konkurs, fullständigt alltså. "Wasted!"

”Pendlandet mellan hat och kärlek växlar så snabbt!” 

Kan man ibland hata personer i ens närhet som man egentligen älskar. Det är en fråga som iallafall jag har svårt att ställa mig ibland. Synen på andra människor växlar så otroligt snabbt, så fort att man nästan själv känner sig förvirrad och osäker på vart man själv är i livet, men framförallt vart man har sina vänner, nära och kära. Det är också en väldigt energikrävande egenskap har jag märkt. Energikrävande och ångestframkallande. ”Och de är inte lite alltså” de är fan så jag håller på att gå i bitar ibland alltså!. Känner mig så tom inombords och på något sätt så mer eller mindre övergiven igen alltså att jag nästan kraschar bara på känslan. Detta är en känsla som skulle kunna driva vilken person som helst till vansinne skulle jag tro. Framförallt om det gäller en konflikt i en nära relation, vilket de nu råkar vara. ”Igen” Jag mådde nästan riktigt bra ett tag faktiskt alltså, jag tränade, sprang i Skatås osv. Nu vill jag dit igen!. Och jag har inte tagit något mer nu iallafall utan nu tänker jag försöka kämpa mig ur detta en allra sista gång på egen hand. För jag har fortfarande viljan till att klara detta!. 

”För första gången är de jag som bestämmer och inte drogerna!”

Hej allihopa idag för första gången på länge kan jag visa upp ett rent prov och det har nog att göra med att jag inte längre har någon lust att åka upp till Östra Sjukhuset något mer för att härda ut dessa hemska avtändningarna. Jag kände mig helt enkelt så deprimerad att jag funderade på om jag skulle fortsätta jordevandringen. Helt enkelt ta mitt liv. Jag har nu fått två nya mediciner också som fungerar fantastiskt bra faktiskt. Den ena är Seroquel och den andra är Zypiklon. Oftast när jag återfallit tidigare har det vart för att jag inte klarat av avtändningarna men eftersom jag nu lyckats ta mig förbi de stadiet nu så känns allt mycket enklare. Framförallt att stå imot. Jag tror jag fixar detta nu alltså och de känns verkligen så skönt!. Livet består av så mycket mer än ett vitt pulver. Nu är de jag som bestämmer för första gången och inte drogerna. För drogerna har jag lagt ner! Tack allihopa!

”Därför känner jag mig totalt maktlös”

Jag vill att de ska hända någonting, känns som man sitter fast i en karusell typ. Dagarna bara går och går och jag återfaller gång på gång alltså. Jag försöker verkligen men de så oerhört svårt att stå imot alltså, är de inte heroin så är de amfetamin subutex eller cannabis som dyker upp på proven. Jag har funderat mycket på hur jag skall ta mig ur dom senaste veckornas återfall och igår klarade jag inte av avtändningen utan fick åka upp till Östra. Jag förstår om ni kanske tänker lite att varför slutar han inte bara när han har alla dom förutsättningarna som exempelvis ett väntande jobb, ett körkort och egen bil som bara står still ute på Näset och väntar plus alla er fantastiskt fina människor, vänner och familj som försöker få mig på rätt bana. Jo de ska jag berätta. Det som gör det hela så oerhört komplex är att jag för tillfället bor på ett boende fullt av missbrukare där nästan alla har som mål och gå ut på att ordna fram mer och mer droger och de helt seriöst den ända sysselsättningen man har och pratar om här ute alltså eftersom dessa människor redan förlorat allt. Många har inte ens en familj som bryr sig om dem. Dom ser ingen framtid! Och de vet ja!. Men jag är så oerhört instabil och den ena halvtimmen kan jag känna mig stark nog och stå imot medans jag en halvtimma senare kan känna mig totalt oförmögen till att ens ta tag i disken. Jag har försökt att berätta för alla att jag i fortsättningen vill hålla mig ren och inte vill bli erbjuden något och tycker kanske att man kan respektera detta men trots detta så sköljs man över av ständiga erbjudanden. Jag måste härifrån!. Det är en miljö fullt av droger och en miljö där jag känner mig totalt maktlös i. Jag har tänkt mycket på detta och jag måste antingen bli förflyttad till ett renare boende eller få en ny lägenhet av familjen för stannar jag här så kommer jag att dö med allra största sannolikhet. Jag måste få en chans att bevisa att jag klarar att hålla mig ren men jag befinner mig i en helt chanslös miljö för detta. Därför känner jag mig totalt maktlös!

”Hej jag heter fruktyoghurt och gör dig beroende”

Jo de så att jag har börjat dricka den här arla yoghurten nu med vanilj och vill bara varna för den och en lite värre nämligen yoggi jordgubb/vanilj som innehåller så löjligt mycket socker. När jag bodde i Masthugget förut så vaknade jag en natt och var så sugen på yoghurt att jag ringde och tog en Minitaxi ner till macken för att köpa ett paket. Försöker dra ner på sockret men börjar få problem med en annan sort nu och de är arlas yoghurt med vanilj. Jag får nästan panik om jag inte får i mig en paket till frukost så varning för dom! 🙂

Kampen att övervinna ett beroende

Jag har väl testat dom flesta drogerna som finns på marknaden idag. Kokain, Ketamin, Amfetamin, Morfin, MDMA, Heroin, Ecstasy, LSD, Bensodiazepiner, Hasch & Cannabis men har aldrig upplevt någon så svår avtändning som på just kokain & amfetamin. Gick in på 7 eleven en gång så säger personalen. ”Ursäkta mig men du blöder näsblod” Tacka fan för de sa ja då att man får riktiga grejer för en jävla gång skull så sjukt mycket pengar ja lagt ner på den här jävla skiten sa ja då och gick irriterat därifrån. Det är också dom drogerna jag har mest problem med. En skön kick mot himmelen följt av en kraschlandning som flight 93 rakt in i word trade center. Och eftersom min huvudsakliga drog är amfetamin så köper jag i regel endast kokain om jag inte kan få tag på amfetamin. Båda drogerna är ju mer eller mindre besläktade med varandra och och har liknande effekter och rus bara de att kokainet utvinns naturligt medans amfetaminet framställs på kemisk väg via olika laboratorium bland annat i Nederländerna, Amsterdam och resten av Mellaneuropa. Köper jag ett gram amfetamin så brukar jag de på i regel två till tre drag. Jag har inga som helst problem med att dra en line på 0,5 g på ett drag. En tabbe som jag ofta gör är att om jag köper exempelvis ett gram kokain så feldoserar jag enkelt de i med att jag är så van att lägga upp en viss specifik mängd amfetamin åt gången och förväxlar de enkelt med hur mycket kokain man ska lägga upp. Så en gång lade jag upp ”Minst” en  0,40 till skulle säga en 0,45 g på ett drag så jag höll på att svimma. Tog alldeles för mycket helt enkelt. Det är livsfarligt. Men den absolut allra värsta tabben jag någonsin gjort var då jag en kväll tog och drog i mig ett gram kokain, nästan tre gram amfetamin, två tabletter xanor kombinerat och toppat med tre bloss av brunt rökheroin då jag samtidigt tidigare samma kväll hade druckit alkohol. Redan efter tre bloss slog de till som en varm våg som bara drog genom tårna och uppåt på ett oerhört behagligt sätt samtidigt som alla bekymmer bara slutade att existera. Det är de sista jag kommer ihåg innan jag vaknade upp på Sahlgrenska fullt med slangar över hela kroppen. Drogerna har minst sagt ställt till de för mig för att inte tala om alla omkring en, de har ruinerat mig helt enkelt! Jag har förlorat min lägenhet, jag har åkt in på ett LVM under 6 månaders tid, förlorat en vän i en överdos och kan inte jobba då körkortet blivit indraget och mer eller mindre blivit paranoid och varit nära på dö på sjukhuset under flertalet tillfällen och överdoser jag haft på en mycket kort tid. Den senaste var jag mycket nära på att förlora livet. Ändå fortsätter man! Låter ju helt sjukt alltså.Jag har funderat mycket på de här och jag tror själva grundorsaken till att jag överhuvudtaget börjat ta droger tidigt i livet bottnar sig framförallt i en kraftig borderlineproblematik som jag inte kan styra över själv riktigt. Plötsliga kast i sinnesstämningen i kombination med mycket kraftiga ångestattacker utan större utlösande faktorer gör en inte bara osäker på vem man igentligen är utan ger även upphov till en impulsivitet som ständigt försätter en i problematiska situationer. Känns som man agerar först och tänker sen vilket man igentligen borde göra tvärtom eftersom skadan annars då redan hinner bli skedd. Små saker blir väldigt lätt uppblåsta och alldeles förstorade samtidigt som man aldrig blir av med den här inre tomheten utan alltid är på ständig jakt efter nya kickar och för att på något sätt fylla upp något slags tomrum i kroppen och kicka upp en låg självkänsla via som i mitt fall exempelvis droger, något för att få vardagen att gå. Nu när man är klar i huvudet och tänker efter så är de minsta problemet igentligen skadan jag åstadkommer för mig själv. Jag lider nästan mest av hur detta skadar min familj och alla runt omkring än. Ser inget värde i mig själv riktigt, de kanske man borde göra. Jag vet inte. Det ända jag hade önskat mig är igentligen att jag kunde må bra i mig själv utan att ta till droger. Att jag kunde gå till jobbet på morgonen och känna en viss stolthet att jag kunde gå runt på min egna ekonomi och inte leva på mina föräldrar något mer. Jag är för gammal för de nu på något sätt. Detta är en kamp. En kamp mot droger, om livet och kampen att övervinna ett beroende.

”Man skadar sig själv och hela sin omgivning”

Efter de senaste återfallet för en månad sedan på 20 gram amfetamin på under en vecka följde en mycket svår avtändning fylld av ångest och kallsvettningar som jag inte vill återuppleva igen. Jag låg först i sängen med kraftiga skakningar i nästan en vecka efteråt och kände mig förföljd från alla håll och kanter. Minsta lilla ljud gjorde att jag hoppade till. Det var hemskt. Amfetaminet gör en paranoid. Jag är så glad att jag äntligen börjat träna och att jag nu kan leva ett liv utan den här skiten! Det förstör inte bara ens egna liv utan skadar alla runt om kring en som familj, släkt och vänner. Och det förstår man inte riktigt själv när man väl missbrukar utan det är först några veckor efter man slutat som verkligheten kommer ikapp en och då förstår man på riktigt hur sjukt mycket vissa personer bryr sig om en och hur mycket man skadar både sig själv och dom andra runt omkring sig om man fortsätter att knarka. Och de är egoistiskt. Och jag vill inte vara egoistisk för det är inte mitt riktiga jag och därför är det inte värt de!

speed

”Det är en ren kamp att hålla sig ifrån de!”

Det känns oerhört jobbigt fortfarande att stå imot suget efter amfetamin även efter två veckors tid, kroppen verkligen bara skriker efter de medans huvudet säger nej. Men jag har bara bestämt mig för att lyckas med de här och till skillnad från tidigare så har jag en starkare vilja idag än vad jag haft vid tidigare tillfällen då jag också försökt lägga ner men alltså då misslyckats och tyvärr återfallit på nytt igen. Det är en ren kamp att hålla sig ifrån de ibland alltså, framförallt på helgerna men även på vardagarna känns de som. Det är inte bara ett beroende utan de en hel livsstil man måste förändra och det är de som gör de så oerhört svårt att hålla framförallt i längden. Men samtidigt känner man sig så mycket bättre och starkare typ både psykiskt och fysiskt av att hålla sig ifrån de och vinsterna är för stora för att kasta bort på ett återfall nu känns de som.