”Ger allt nu!”

Efter att ha drogat dagligen 2 månader i streck hämtade till slut polisen mig helt självmordsbenägen och körde upp mig till Östra för avgiftning och hotade med ett andra LVM. Då fick jag nog! Nu har jag varit ren i fem dygn börjat träna och hoppas redan på att nästa prov skall vara negativt över hela registret. Mitt mål är att hålla mig helt drogfri nu framöver för jag vill känna mig stark på riktigt och inte bara under ett drogrus. Visst känner man sig stark under ett amfetaminrus men de så falskt för så fort de börjar gå ur hinner verkligheten ikapp en och man känner sådan otrolig svaghet, ångest och hopplöshet att man bara vill försvinna. Så nu ger jag allt för att vara och hålla mig drogfri framöver.

Annonser

Socialtjänsten ”Vilket jävla pack alltså!”

Jag var hemma hos en vän igår och helt plötsligt ringer min socialsekreterare och berättar att jag måste åka hem genast med hotet att jag annars riskerar att bli utskriven. Alltså vad är de jävla pack alltså!. Hur fan kan ni jobba med de här?. Hot "hit och dit" Är de inte LVM så är de körkortet. Jag har ju bara mina vänner för helvete! Njuter ni av de här eller? Dom har alldeles för mycket makt dom här jävla socionomerna. Hade jag bara fått chansen hade jag låst in vartenda socionom till socialsekreterare i en jävla cell på 2 kvadratmeter som jag fick sitta i låst gått och kastat nyckeln åt helvete alltså!. "Så högt står ni i mina ögon!"

”Tala inte om för mig vad jag skall göra!”

Säger åt mig att jag ska ha ett nytt LVM när de ända dom gör är att slänga tusenlappar på kokain och rouletten för att sedan glida in på toan och gå ner med näsan "Och låta han gå som ett strykjärn över isen SÄGER JAG!" Titta på mig när jag pratar med er!" GLO inte på mig! Titta på mig mig när jag pratar me dig "ja sa""GLOoo inte på maj!"… titta på mig när jag pratar med dig, glooooo inte på mig… Alltså jag har förlorat kontakten med hela min familj , körkort, jobb! min lägenhet är borta! min storebror, alla pengar, allting för helvete!" Jag har inte ett skit kvar att leva för! Personlig konkurs alltså! Så sitter ni där och skrattar bort mig va!. Tala inte om mig för mig att jag skall ha ett nytt LVM när ni själva av ren tur lyckats glida på en jävla räkmacka med majonnäs och ägg från frigående sånna "höns!" inga myndigheter, inga stickprover eller någonting på er! Glöm inte att ta ut sedlarna åur torktumlaren sedan när maskinen snurrat klart! Ge den 20 min din jävel! Ni bara fullkomligt sög ut tmig till personlig konkurs! Sen var jag inte vatten värd! Hör ni va jag säger för helvete! Ställde upp med taxipengar , öl och hela jävla skiten så sitter ni där och fullkomligt skrattar bort mig, åk ner och ta en jävla chablis på Vasa med er för helvete! Jag lever på knappt 60 kronor per dag och röker en Prince om dagen liksom! Det är inte jag som glider på en räkmacka! Jag får inte en spänn av mina föräldrar som alla ni verkar tro. Inte en spänn alltså! Och de är för att dom har empati, älskar mig och vill rädda mig ur detta helvetet eftersom jag inte kan hantera mitt missbruk längre! Dom vill inte betala mitt knark vilket är helt rätt! Och jag "fattar" och förstår detta. Men ibland "Ibland" står man inte ut liksom och drogerna får en att tänka annorlunda. Jag älskar dom nått så in i helvete även om jag kanske har svårt att visa de ibland. Men jag klarar inte den här abstinensen länge till! Har sådan abstinens att de liksom, lever nog inte speciellt länge till alltså. Måste ha mer men pengarna är slut! Jag är körd! Personlig konkurs, fullständigt alltså. "Wasted!"

”Dagen jag förlorade min storebror i studentbranden på Guldheden!”

Det är en kall tidig lördagseftermiddag den 4 februari 2012 då jag befinner mig i föräldrarnas hus på Näset då jag plötsligt bestämmer mig för att gå ut på altanen för att röka en cigarett, efter att ha tagit cirka 2-3 bloss hör jag hur det plötsligt ringer på hemtelefonen. Jag kutar då snabbt in för att hämta den bärbara telefånen och går sedan åter ut på altanen och tar emot samtalet. Det är en av Christians bästa vänner som ringer och berättar att han är ute och promenerar i närheten av Guldheden i Göteborg. Jag hör direkt på hans tonläge att det är nått som inte stämmer, han berättar att det ryker kraftigt i närheten av min brors lägenhet på Doktor Wigardhs gata på Guldheden. Han talar också om att han försökt nå Christian upprepade gånger utan svar, plötsligt är han tvungen att lägga på av någon anledning men ringer snart upp igen, han talar nu om att han står precis utanför lägenhetsbyggnaden som också går under namnet Blåelden. Han berättar nu att det slår ut kraftiga lågor ur en utav lägenheterna längst upp där Christians lägenhet var belägen, röken är så tjock att han inte riktigt ser om det är Christians lägenhet eller om det är hans grannes, men efter att ha närmat sig olycksplatsen ytterligare lite till bekräftar han att det är hans lägenhet de gäller. Jag ringer snabbt upp min pappa som i detta skedet är på väg hem. Efter cirka 5 minuter anländer pappa och jag och mamma hoppar nu snabbt in i pappas bil och åker i hög hastighet mot olycksplatsen, mamma pratar nu i telefon med Christians vän som nu talar om att rökdykarna påträffat en 27 årig man död i hallen. Identiteten är ännu inte fastställd men jag hör hur pappa säger "det kan bara vara han". Redan vid järnbrottsmotet ser vi hur det kraftigt ryker över Guldheden. När vi närmar oss olycksplatsen är det avspärrat redan vid rondellen vid Dr Fries Torg, jag hoppar snabbt ur bilen och springer mot olycksplatsen och ropar "vad är min bror". Jag kollar upp mot lägenheten och ser nu att de brinner så våldsamt att till och med taket fattat eld. En polisman leder mig sedan till ett äldreboende som är beläget tvärs över gatan där en hel folkmassa står och tittar på, vi går in genom dörren en bit in på korridoren och tar sedan vänster upp för en trappa och sedan in på ett rum där en brandman och min mamma och pappa samt en krisgrupp sitter och väntar. Dom försöker lugna ner oss allihopa men stämningen är panikartad och Emelie, min syster är fortfarande inne i stan men är nu också på väg mot olycksplatsen. När min syster anländer blir de totalt kaos alltså och jag känner bara att jag inte orkar sitta där i rummet och lyssna på en krisgrupp, det är inte vad jag vill ha, jag vill ha min bror! när jag är på väg ner för trappan igen möter jag min släkt som då precis anländit. Jag går ner för trappan och går ut och ställer mig utanför byggnaden och kollar upp mot lägenheten med röda ögon och tårarna bara börjar forsa ner från kinden. Efter detta kommer jag inte ihåg så mycket mer. När vi efter några timmar kommit hem till huset igen går jag in på mitt rum och börjar känna en sådan kraftig frustration att jag måste få utlopp för mina känslor, jag sätter mig ner på Facebook och börjar skylla på att rökdykarna helt utan orsak, agerat alldeles för långsamt osv och bara kände att allt var alla andras fel. Strax efteråt ber en av Christians bästa vän som då befinner sig i Stockholmsområdet att ta bort inlägget och försöker lugna ner mig och berättar att det bara är frustration du känner just nu. Nu 2 år efter katastrofen känner jag mig ändå stolt över brandmännen och att dom gjorde allt dom kunnat för att rädda min bror. Jag är stolt över dom idag. Brandmän är oftast väldigt kompetenta personer och bara de att man väljer ett sådant yrke visar ju på hur stor empati man har för personer som befinner sig i en akut nöd. Om du är brandman och var med i räddningsinsatsen på Blåelden den 4 februari 2012 får du gärna höra av dig. Eller om du varit med om en likartad situation och bara behöver någon att prata med så ska jag göra allt för att försöka hjälpa dig så gott det går. Åter igen, tack alla brandmän, poliser och annan personal där ute som jobbade i det intensiva arbetet och räddningsinsatsen på Blåelden för min älskade storebror Christian Rörqvist lördagen den 4 februari 2012.

”Portrait of my brother”


This is my best portrait of my brother Christian that past away in a fire-accident the 4:th of february 2012. Christian was only 27 years old when he past away and studied his last year on industrial economy on Chalmers in Gothenburg, Sweden. ”Always loved but never forgotten!”

Christian Rörqvist 1984-2012

 

 

”Jag är beroende av Metamfetamin!”

Var uppe på Östra Sjukhuset precis för att dels lämna UP, men framförallt för att jag blivit tvungen att ordna fram ett nytt läkarintyg, och det har jag gjort nu. Som vanligt så satt man ju där i flera timmar alltså då läkarna på avdelningen har ett arbetstempo i takt med en nedtrampad mördarsnigel. Kände de direkt när jag kom fram att fan hoppas nu inte att de är den gamla räven ”Träplankan” som jobbar där nu igen. Jovisst var det de, glasögonen nere på näsan i vanlig ordning ja och nästan så ryggen går av på han vet du när han går och sen som avslutning då en (P-bot) på 400 som grädde på moset. Hur som helst så var jag positiv på metamfetamin, vanligt amfetamin och slutligen cannabis då denna gången. Cannabis är inte direkt någon drog jag tar i vanliga fall utan är mer något jag använder för att kunna ha något att landa på efter jag varit igång på amfetamin ett tag. Jag skojar inte jag rökte nog upp närmare två gram igår kväll efter ett flera dagar långt race på metamfetamin och ändå kunde jag inte somna alltså. ”Jag drog ju sista linan flera timmar kanske närmare ett dygn innan jag började att röka cannabisen. ”Ändå helt klarvaken alltså!” Jag har tagit denna drogen några gånger innan och jag fastnade direkt alltså! Fick abstinens och kände ett kraftigt sug och längtan efter drogen redan efter första intaget. Som vanligt amfetamin fast mycket mycket starkare. Man vill bara ha mer och mer hela tiden alltså för att upprätthålla den starka euforiska känslan och göra allt för att förskjuta den kommande kraschen. Idag har jag haft kraftiga skakningar i hela kroppen, framförallt i armar och ben. Jag har nu haft ett långt samtal med läkaren då dom redan nu hotat med ytterligare ett LVM. Men de läkarna inte riktigt förstår tror jag är att ett LVM inte innehåller någon typ av behandling för missbrukaren. Det bara förskjuter problemen och bryter ner människan ännu mera. Jag vill sluta men ge människan då istället en chans att trappa ner och ta sig ur missbruket på egen hand ”Framförallt” då man visat att man klarat av detta vid tidigare tillfällen istället för att slösa bort människors liv i form av ett LVM. Helt meningslöst enligt mig!.

”Jag har alltid gått med ekonomisk förlust!”

Ja hehe! Jag antar väl att jag blivit lite sällskapssjuk. Det har varit ganska mycket de senaste. Och helt plötsligt har man fått problem med pengar också och jag vet inte riktigt hur jag skall hantera detta eftersom jag alltid haft tillgång till detta tidigare. Fick ju 1,2 miljoner kronor när jag fyllde 18 år som igentligen skulle användas som investering till köpet av en lägenhet men de gick snarare till krognotor. Detta är något jag skäms över idag för att inte minst tala om att när de kommer till min ekonomiska utveckling efter detta. Alltså när det var som allra värst så jobbade jag heltid om inte mer. Jag tjänade nästan 28.000kr/mån innan skatt i snitt de året, bodde hemma hos föräldrarna på Näset, inga matkostnader "Ingenting" men gick lik förbannat back här också. Ah du hehe ja säger som han "Akon" hehe. "Smack that!" And spend that cash!. De jag försöker att säga är att jag "alltid" alltså, "Alla år!" Gått back! Vad är då orsaken till problemet? Krogen och drogerna så klart!. Alltså jag har alltid levt över mina tillgångar. Satt jag på Vasastaden och drack öl en kväll och sedan skulle till Avenyn då vinkade jag in en taxi. Orkade inte gå alltså. "Jag var för lat helt enkelt!" Någonstans har jag väl alltid vetat att den livsstilen inte skulle hålla i längden heller men jag förnekade de alltså genom drogerna. Jag har iallafall ansökt om "god man" nu om de nu kommer att hjälpa jag vet inte men de kan ju inte skada direkt. Alltså jag vill verkligen bryta med mitt drogmissbruk men de tydligen lättare sagt en gjort! "Det är de definitivt!" Helvete vad svårt de är att lägga av alltså! Jag har liksom inte orken längre. Det är bara för mycket just nu alltså. Jag har inte orken att ta mig ur de själv längre säger ja!. Jag har inte träffat eller kunnat vara med mina vänner på ett "enda" evenemang på över två år alltså. Jag sitter fast känns de som. Kom gärna in med förslag för jag är ta mig fan totalt maktlös över situationen alltså. Kan inte göra någonting känns de som alltså! Och de här verkligen slaktar mig psykiskt alltså. Jag behöver hjälp!

”Nytt LVM!” Glöm de!

Ah jag var ju positiv på en fem, sex, sju olika substanser senast tror jag så nu är dom på en lite grann här ja, myndigheterna. Men det rör mig inte. Nytt LMV "Glöm de! Nu skall jag satsa på att bli ren, börja träna igen, och må bra!. Hoppas alla har haft en trevlig helg nu så hörs vi!

”Han förlorade hela sin familj!”

Jag var på besök igår hos min granne Lasse då  ”En granne till honom” plötsligt knackar på och är helt förtvivlad. Och de hon kommer att berätta är något som nästan fick magen att vrida sig på mig. Hon berättar alltså för mig att hon varit på besök i Angered och blivit vittne till ett brutalt mord på en kvinna i 35 års åldern samt hennes 3 barn ”Den äldsta endast 8 år gammal. Sen får jag reda på att maken till den utplånade familjen befann sig hos Lasses granne och kommer sedan också in och är helt förstörd. Han berättar alltså hur en okänd man dyker upp ifrån ingenstans och hugger ihjäl hans fru och dom tre ungarna med en kniv och sedan tänder eld på kropparna. Jag var tvungen att lämna så jobbigt det var att höra på alltså. Hoppas dom får fast mördaren.

World Of Art

​​​​

World of art Rörqvist Rorqvist Art

Andreas Douglas Rörqvist

Born: 1986 and raised at Näset, Gothenburg (Sweden) and suffering from borderline personality disorder aswell as asperger syndrom and fighting against a heavy drug abuse and addiction problem since the day a lost my brother in a fire accident.

Annonser

Andreas Douglas Rörqvist

Annonser
%d bloggare gillar detta: