Kategoriarkiv: Personligt

”Pratade i telefon då alla försökte lyssna på nyheterna”

Idag uppstod en ganska märklig situation på stadsmissionen i Göteborg. Jag kommer in i TV rummet där säkert åtta till tio personer sitter och försöker lyssna på nyheterna och där sitter alltså en person, en ung kvinna och stör alla andra då hon sitter närmast TV:n i soffan och försöker prata i telefon. En av dom alla som då försöker höra något av nyheterna börjar då med att höja volymen på TV:n kraftigt men hon förstår fortfarande liksom inte att hon stör alla andra och kan ta samtalet någon annanstans utan fortsätter att prata med lite högre röst. Och då händer de igen, samma gubbe höjer TV:n ytligare en gång och vad händer, jo då börjar hon gapa i telefonen vet du så de hördes över hela våningen va, och sitter fortfarande kvar. Då kunde jag inte hålla mig längre utan gick därifrån. Det var de bland de sjukaste jag vart med om. Totalt respektlöst alltså. Haha!.

Annonser

”Amfetaminet drev mig i personlig konkurs”

Det har varit inte minst mycket tankar denna veckan. Har gått en lång promenad i Slottskogen, badat och varit ute med båten på Kungsö och en del andra ställen. Det har varit en relativt händelserik vecka för mig men trots detta så saknar jag friheten att kunna göra vad jag vill framförallt på helgerna då mina vänner brukar höra av sig och vill hitta på saker. Kan inte ens ta en öl med mina vänner när jag bor här på stadsmissionen. Men sådan är reglerna och tro mig jag har sjukt svårt att anpassa mig efter dom alltså, även om jag måste. Jag befinner mig i en enorm kris för tillfället. Förutom att amfetaminet drivit mig i personlig konkurs och att jag inte får ut mer än 500 kr i veckan av förvaltaren så har jag också sjukt svårt att få tag på ett jobb och öka dom inkomsterna då jag för tillfället saknar eller har indraget körkort vilket nästan alla jobb kräver idag. Allt tar sådan tid och jag börjat tröttna på att vänta på saker och ting. Detta har bidragit till att jag börjat känna mig kraftigt deprimerad och samtidigt väldigt isolerad ifrån omvärlden då jag aldrig har utrymme eller ekonomi till att kunna träffa eller hitta på saker med mina vänner. Amfetamin är en drog jag alltid fastnat väldigt starkt vid eftersom den fick mig att känna mig väldigt stark och lycklig i kombination med mycket energi då jag i vanliga fall ofta kände mig väldigt trött och hade svårt att orka med saker och ting. Men den har också förstört mitt liv.

”Min bror kommer alltid leva kvar i mig och mitt hjärta”

Idag skulle min bror Christian fyllt 34 år om han hade levt idag. Jag har fortfarande svårt att sluta tänka på han eftersom han gav ifrån sig så mycket glädje till allt och alla. Han betyder fortfarande så oerhört mycket för mig och kommer alltid att leva kvar i mig och mitt hjärta. För mig var de en katastrof, en katastrof värre än Titanic och det är fortfarande svårt att förstå och jag hoppas fortfarande att jag någon gång kommer att kunna få träffa han igen och ge han en stor fet kram som jag alltid gjorde varje gång jag träffade honom då han fortfarande var vid liv. Ibland skäms jag fortfarande för honom hur en drog kunde styra mitt liv på de sättet och försätta mig i sådan personlig konkurs som de idag gjort, för bara några veckor sedan stod jag på gatan och visste inte vart jag skulle ta vägen, förhoppningsvis kan jag göra han stolt någon dag framöver och berätta att idag har jag vart ren i ett år liksom, vad glad han hade blivit då. Han hade vart överlycklig alltså, precis som resten av min familj. Till och med jag själv.

Tvingas till ett liv jag inte vill leva

Tjenare allihopa! Idag är jag i Slottskogen och promenerar och funderar lite över hur jag egentligen vill ha mitt liv. Och så som de ser ut nu på stadsmissionen i Göteborg så funkar de helt enkelt inte. Jag tvingas till att leva ett liv jag inte vill leva. Det är ständiga drog och alkotester och man kan inte komma och gå som man vill och aldrig kunna delta i ens vänners evenemang. Det känns som man sitter av ett fängelsestraff och eftersom jag inte är kriminell så känns detta helt fel för mig. Det känns inte bara fel utan jag plågas av detta alltså. Det här är inte hur jag vill leva. Jag är en nattmänniska också dessutom och jag vill inte ha massa folk som kontrollerar en och sätter käppar i hjulet för mig hela tiden. Vad jag gör och inte gör de har ingen annan en jag själv med att göra.

”Stadsmissionen i Göteborg ber om ursäkt via Twitter”

Stadsmissionen i Göteborg ber nu om ursäkt via Twitter och hänvisar till de regelverk dom måste följa i avtal med staden och berättar också vidare att dom håller på att utveckla ”bostad först” för att sånt här inte skall kunna ske i en sådan form eller typ av boende. Och jag tycker faktiskt de var rätt bra skrivet av stadsmissionen, de visar ju på att dom någonstans bryr sig och jobbar på saken men hur som helst så är de ju något som inte stämmer med dagens regelverk då eftersom de här ändå kunde ske och då tycker jag man får se över dom reglerna snarat så något sånt här slipper att drabba någon annan i framtiden. För missbrukare kan faktiskt återfalla och de tycker jag man borde ha en bättre plan och beredskap för istället för att slänga ut dem på gatan. Det är min uppfattning på de hela.

”Fullkomligt värdelöst hanterat av stadsmissionen i Göteborg”

Att missbrukare kan återfalla borde väl inte minst stadsmissionen i Göteborg veta om, men för bara några veckor sedan råkade jag återfalla och jag blev inte bara vänd ryggen, dom kastade ut mig på gatan, fick inte ens vistas i lägenheten. Och detta pågick i nästan en vecka, tills det att jag var ren. Förutom att de var kallt ute så fanns de ingenstans för mig att ta vägen dom här dagarna och de försökte jag tydligt att påpeka. De ända stadsmissionen kunde göra för mig var att hänvisa mig till socialjouren där jag satt i nästan 4 timmar för att få ett avslag på grund av att jag inte kunde beviljas dubbla boenden. Detta borde stadsmissionen redan i förväg vetat om precis som att en sådan här situation faktiskt kan uppstå ”framförallt” med tanke på att man faktiskt jobbar med missbrukare men dom var totalt oförberedda alltså. Efter detta planerar jag nu att lämna stadsmissionen i Göteborg. För en sådan här situation skall inte kunna uppstå.

”Årets kanske hittills varmaste dag på ute på Näset i Göteborg”

Nämen hallå! Kanske årets varmaste dag, idag är jag ute på Näset och ligger ute på bryggan nere vid Rörvik och redan vid 11-tiden idag mäter jag 26 grader i skuggan, betydligt mycket kallare i havet. Kanske bara drygt hälften av de. Fortfarande något för kallt för att bada helt enkelt. ”Enligt mig” Dom håller för tillfället på att bygga en vågbrytare där ute och vill därför varna folk att hålla uppsikt efter spikar som fortfarande sticker upp ifrån bryggan som gör väldigt ont att trampa på. Vilket jag själv kan intyga som råkade trampa på en. Utöver de önskar jag alla en fortsatt bra start på denna soliga vecka!.

Scandic hotell: Satte upp en varm choklad och en ostbricka på grannens rumsnummer

Tjenare allihopa! Jag är just nu på safari i södra Sverige med familjen och befinner mig just nu på Scandic hotell i Lund. Jag blev lite hungrig så jag gick ner till baren och beställde lite varm choklad samt lite ost från Österlen och satte upp på rumsnummer 420 och jag kom på nu i efterhand att vi bor ju faktiskt på 422 🙂

”Objuden gäst på besök!”

När jag vaknade en morgon här i veckan så hade jag besök av en liten ovälkommen gäst som surrade längs gardinen. Nämligen en större modell geting. Först slappar jag till drottningjäveln så den hamnar på golvet, sen går jag ner på knä och läser upp domen, sen börjar arbetet. ”Hue Huea Huwei Huea Huweii och kontrollerar, en till då ”HUAH!” Så ja!.

”Hamnade på gatan i nästan en vecka!”

Det var förra helgen som jag råkade göra ett litet snedsteg som kostade mig nästan en hel vecka på gatan. Jag kunde väl helt enkelt inte hålla mig riktigt utan föll tillbaka och handlade en 10:a amfetamin med polaren och jag kommer ihåg redan samma kväll hur de knackade på dörren då de visade sig vara personalen. Är allt bra frågade hon ”Tack de helt ok faktiskt svarade jag då!” Senare kom ett prov då och blev då tillfälligt avvisad ifrån min lägenhet på stadsmissionen i Göteborg tills dess att jag kunde utföra rena tester. Så jag försökte sedan då med Socialjouren för att tillfälligt kunna få tak över huvudet och någonstans att sova men fick avslag efter flera timmars väntande på grund av att jag inte kunde beviljas dubbla boenden samtidigt då jag redan var skriven på ett ställe nämligen stadsmissionen. Så då frågade jag och bad dom om hjälp till hur jag skulle gå tillväga och dom sa helt enkelt att du får sova på gatan tills du är ren. Det är ju naturligtvis mitt egna fel att jag föll tillbaka men de förvånade mig lite hur stadsmissionen hanterade de hela. Missbrukare kan ju återfalla och då tycker man kanske att det skulle finnas en lite bättre beredskap och förståelse för om något sånt här skulle hända men jag hamnade alltså på gatan i närmare en vecka och dom kunde inte göra ett skit alltså!. Detta var bland dom mest extrema situationer jag någonsin hamnat i. Det var ett rent helvete på ren svenska och något jag inte vill uppleva igen. Därför tänker jag göra allt för att hålla detta nu. Hur svårt det en visar sig vara så är de ju bara jag som kan göra jobbet. Och de tänker jag göra allt för att försöka göra och hålla nu.