Morgonhälsning!

Ja en riktigt godmorgon allihopa!. Ska vi se om jag får upp tidningen här. En bil har tydligen kört in i Woolrich en lyxbutik på Lilla Nygatan i Göteborg och ett plan fick återvända till Landvetter efter att kaptenen upplevt skakningar i planet och sen är de ju ett jävla snökaos i halva Sverige nu där just nu Sundsvall är som värst drabbat med 15 bilar involverade. Och vad jag hört skall kylan hålla i sig ett tag så fler bilar lär smälla. Sedan har vi ju nu presidentvalet som snart avgörs mellan Hillary Clinton och Donald Trump nu i veckan och det ser jag fram imot. Ha en riktigt bra start på denna måndag allihopa!.

 

Annonser

”Viljan till förändring!”

Ett drogmissbruk kan bara sluta på tre olika sätt. Något av vad jag lärt mig den hårda vägen, det ena är fängelse, de andra är institution och det tredje ”slutligen” död. Helger blir vardag och man förlorar precis allting. Jobb, familj,  pengar, körkort, vänner och förtroende. Något som tar lång tid att bygga upp igen, och något som endast kan byggas upp på ett sätt igen. Och det är ”Viljan till förändring!”

”Jag blev helt paranoid av den här drogen!”

Amfetamin var en drog jag tog dagligen under många år. Jag började höra röster och ljud som saknade verklighetsförankring och kände mig förföljd från både polis och andra håll. Jag var livrädd alltså!. Minsta lilla ljud skrämde mig. På slutet trodde jag till och med att min familj ville mig illa. Det var hemskt och något jag inte vill uppleva igen. 

”Har man inte själv viljan att sluta så kan inte ens Gud hjälpa en!”

Har man bestämt sig för att avsluta ett missbruk måste man först själv ha viljan till förändring och viljan till att sluta. Det är steg ett. Tror de handlar mycket om att man vill fylla ett tomrum i kroppen men att man då just försöker fylla de tomrummet med någonting annat en med en just alkohol eller droger. Rutiner! Sen är de ju självklart också en svårighet att bryta dåliga vanor. Jag brukar tänka på allt negativt som missbruket orsakat  mig. Det hjälper mig att hålla mig ifrån de!. Så tänk på de. Lycka till allihopa!

Orolig för en vän

Jag är orolig för en vän som nu hamnat på sjukhus efter en drogutlöst psykos. Han har tagit samma typ av droger som jag gjort under en längre period, amfetamin framförallt och jag träffade han för ett tag sedan strax efter att jag kommit hem efter mitt första LVM och då var han riktigt dålig alltså. Han måste lägga ner drogerna!. Tror faktiskt han går samma öde som jag till mötes. Tror med andra ord att dom sätter ett LVM på han och de som retar mig då är att ett LVM är ingen hjälp. Det är inte någon behandling överhuvudtaget det är förvaring och han är värd fan så mycket mer en de. Jag vill hjälpa han så gott de går men känner mig helt maktlös.

”Har äntligen lyckats ta mig ur mitt narkotikamissbruk!”

Jag kan äntligen berätta att jag lyckats ta mig ur ett flerårigt amfetaminmissbruk, något som har varit oerhört svårt för mig. Jag känner mig faktiskt lite stolt över mig själv. Nu tänker jag se bara se framåt och göra allt för att hålla detta som ett avslutat kapitel.

”Svårt att hålla sig drogfri om man samtidigt har en borderline diagnos!”

Jag har funderat länge på de här och jag tror dom flesta med den här diagnosen har samma problem. Eftersom man ofta får svackor i humöret så känner man att man måste ta något för att stabilisera de hela. Och då kan droger vara en enkel lösning på de problemet. Endast tillfällig lösning då naturligtvis men eftersom man ofta handlar först och tänker sen så kan de nog enkelt bli så. Och om man då samtidigt börjar tända av då blir det ännu svårare att hantera svackorna som redan är svåra att hantera utan droger i kroppen. På så sätt tror jag att man lätt kan se ett samband mellan just diagnosen borderline och missbruk.

”Nästan meningslöst att överklaga ett LVM”

Jag har faktiskt försökt med detta och fick höra redan innan att chansen att få en sådan överklagan igenom är ytterst liten. Anledningen till att dom överhuvudtaget sätter ett LVM på en från första början är ju på grund av att man redan försökt med dom flesta alternativen redan från början så man har igentligen inget att säga till om. Man är så otroligt liten när man sätter där alltså och de känns verkligen som man har hela Världen i emot sig och de har man faktiskt. Jag överklagade mest för att jag ville visa hur dåligt jag mådde av att vara frihetsberövad. För ett LVM är ju mer eller mindre som ett kortare fängelsestraff.

”Måste ha i mig drogen konstant”

amfetamin

Har jag inte inte tagit Amfetamin på några timmar börjar jag tända av och då blir jag så dålig alltså att jag bara måste ha mer för att ens känna mig normal igen, och de inte lite alltså de ta mig fan så ja håller på att gå i bitar alltså!” Hela kroppen börjar skaka och jag blir helt orkeslös, deprimerad och orkar inte ta tag i någonting känns de som. Det är nog därför jag aldrig riktigt lyckats sluta med den här drogen alltså. Tar  inte drogen längre för att må bra utan jag tar den för att orka leva. Och det är nog de som är de mest tragiska.

.

”Men skall du köra mig ända fram eller skall jag ta mig fan behöva panta klocka på vägen eller?”

Då rullar vi hem efter en liten sväng på stan med 650 alltså mer känt som sexhundrafemtio tusen ”Taxi Göteborg” så löjligt dyra e dom va ”Ursäkta va sa du?” ne jag har tyvärr inte en 20:a till du tyvärr alltså den åkte på grillkorven. Men bråkar du om 20kr? ”Men ska du köra mig ända fram eller skall jag ta mig fan behöva panta klockan på vägen eller?

%d bloggare gillar detta: