Andreas Douglas Rörqvist

via Andreas Douglas Rörqvist

Näset, Göteborg

Annonser

”Avkoppling på hög nivå”

Idag är jag på spa på Sankt Jörgen Park Resort och har tagit en huvud och hårbotten’s massage och badat som bara den. Dom hade faktiskt öppet utomhusbassängerna och just den här poolen håller tydligen 38 grader men kallt var de när man steg upp alltså. Nu blir de en god middag sen får de vara bra för idag.

”Imorgon är en stor dag!”

Hoppas man somnar gott inatt för imorgon så skall jag nämligen på spa-hotell och de behövs faktiskt lite kan jag änna känna. Den där strålen rakt i ryggen va, oh va gott de är. Jag är inte 100 procent säker på att utomhusbassängerna är öppna dock men jag hoppas på de iallafall. Sen blir de middag på entréplan. En riktig matorgasm, jag tror jag ska ta fisk imorgon, känner för det.

”SHARKBATE O HAHA”

”Den roligaste scenen från den roligaste animerade film genom tiderna”

”Allting hänger på körkortet”

Ja igår var de jag och pappa och vi åkte upp till Skatås i regnet och gick två och en halvan. De tog emot ordentligt i sista backen där men de väl all skit man dragit i sig de senaste. Men de brukar gå rätt fort att få upp konditionen igen när man väl kommit igång. Jag hade gärna sprungit Göteborgsvarvet någon gång. Undra vilken Kenyan som vinner tjugo nitton. Eftersom jag är ren nu och snart även på pappret så funderar jag på att ta kontakt med den här läkaren på första lång gatan igen så jag får igång körkortsprocessen. Allt hänger på körkortet känns de som. Får jag bara tillbaka kortet så löser sig de mesta av de andra också. Jag får tillbaka mitt jobb på DFDS och kan börja tjäna pengar igen. Jag har även blivit lovad en ny bil av mina föräldrar om jag nu kommer så långt. Och de ska jag göra alltså. Inga fler återfall nu. De har jag inte råd med.

Första klass passagerare från Titanic besöker Malou i TV4

”Börjar se ljuset i tunneln!”

Tjenare allihopa!

Vad jag städat idag alltså!. Det känns äntligen som de börjar hända lite saker nu och jag tror faktiskt jag äntligen börjar se ljuset i tunneln. Jag har tröttnat på att de inte händer någonting så för ungefär en vecka sedan bestämde jag mig för att göra ett försök att lägga ner missbruket och de de har jag faktiskt lyckats med. Så nu har jag varit ren min första vecka här och de känns bra faktiskt. Jag kommer nog alltid ha ett sug efter droger och de får jag nog leva med. Men jag har iallafall varit i kontakt med en läkare nu specialiserad på körkort och han sa de att jag kan nog påbörja en 6 månaders period snart men då måste jag nog vara ganska så säker på att jag lyckas att inte ta något under den perioden för gör jag de så får jag ju börja om på ruta ett igen och de pallar jag inte. Så denna gången ska jag försöka ge allt!.

”Röker heroin för att klara avtändningen på amfetaminet”

Dom senaste dagarna har varit extra jobbigt faktiskt. Har varit vaken nu sedan i måndags och har varken ätit eller druckit någonting överhuvudtaget. Jag har gått ner nästan 15 kg dom senaste veckorna. Och jag har också kommit till de stadiet nu att jag klarar helt enkelt inte av att ta hand om mig själv längre utan jag röker heroin vilket jag tidigare dolt för att klara avtändningen på amfetaminet. Det är ganska svårt att prata om de här också tycker jag eftersom jag skäms så mycket för det hela, önskade bara att jag kunde lägga ner men har sådana enorma problem med att sluta. Jag har på tre dagar närmare snortat i mig sju gram och har fått skador och sår på näsan. Och jag rökte så mycket heroin nu senast att jag helt enkelt inte klarade av att gå själv. Kunde inte stå på benen. Och de värsta är att jag njuter av de. Alltså de känns nästan som jag hela tiden vill bli så maxad att jag nästan tänder över. Och jag tror de har med ens personligheten att göra. Jag bär på ett ständigt tomrum i kroppen som hela tiden behöver fyllas känns de som. Ibland vet jag inte riktigt vad de är som saknas. De väldigt märkligt. Får jag inte hjälp snart så finns ju alltid risken att jag tar en överdos snart och har redan haft flera stycken tidigare och man brukar ju inte klara av hur många gånger som helst. Jag är nog inte så rädd för att dö egentligen, de som skrämmer mig mest är väl de att jag inte tror att min familj klarar av att leva med de, att förlora en till. Så jag måste fortsätta att kämpa framförallt för deras skull. Det var över 10 år sedan nu som jag började med amfetamin och lite av anledningen till att jag började med just den drogen var väl naturligtvis för att bli hög men också lite för att jag har problem med trötthet. Men samtidigt så sover jag väldigt dåligt om kvällarna. Min chef sa en ganska bra sak till mig en gång och de var de att man kan bli trött av att man har brist på sysselsättning och aktiviteter också. Om jag hade lyckats ta mig ur detta och blivit lite starkare hade jag nog velat börjat spela badminton igen. Min dröm hade nog varit att få börja jobba igen tror jag, att kunna umgås mer med vänner och familj igen. Och jag hoppas den drömmen går i uppfyllelse någon gång. Det ända jag begär är att få leva ett normalt liv igen.

”Det finns ju en rasism emot svenskar också!”

Jag läste precis en artikel om José Altamirano som blivit utsatt för rasism flera gånger, och de ju väldigt tråkigt naturligtvis. Men de jag vill komma fram till egentligen är ju de att detta problemet är ju precis lika vanligt bland invandrare som utrycker sitt hat gentemot svenskarna. Varför mörkas de idag?

Stefan Löfven rör sig inte i dom kretsarna

Funderar lite på hur Stefan Löfven tänker egentligen när han först pratar om att Sverige ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer men samtidigt inte kan tänka sig att röra sig i samma kretsar som dom som kör en Tesla. Han rör sig helt enkelt inte i dom kretsarna säger han senare i en intervju i TV.

%d bloggare gillar detta: