”Amfetaminet drev mig i personlig konkurs”

Det har varit inte minst mycket tankar denna veckan. Har gått en lång promenad i Slottskogen, badat och varit ute med båten på Kungsö och en del andra ställen. Det har varit en relativt händelserik vecka för mig men trots detta så saknar jag friheten att kunna göra vad jag vill framförallt på helgerna då mina vänner brukar höra av sig och vill hitta på saker. Kan inte ens ta en öl med mina vänner när jag bor här på stadsmissionen. Men sådan är reglerna och tro mig jag har sjukt svårt att anpassa mig efter dom alltså, även om jag måste. Jag befinner mig i en enorm kris för tillfället. Förutom att amfetaminet drivit mig i personlig konkurs och att jag inte får ut mer än 500 kr i veckan av förvaltaren så har jag också sjukt svårt att få tag på ett jobb och öka dom inkomsterna då jag för tillfället saknar eller har indraget körkort vilket nästan alla jobb kräver idag. Allt tar sådan tid och jag börjat tröttna på att vänta på saker och ting. Detta har bidragit till att jag börjat känna mig kraftigt deprimerad och samtidigt väldigt isolerad ifrån omvärlden då jag aldrig har utrymme eller ekonomi till att kunna träffa eller hitta på saker med mina vänner. Amfetamin är en drog jag alltid fastnat väldigt starkt vid eftersom den fick mig att känna mig väldigt stark och lycklig i kombination med mycket energi då jag i vanliga fall ofta kände mig väldigt trött och hade svårt att orka med saker och ting. Men den har också förstört mitt liv.

Annonser

2 reaktioner till “”Amfetaminet drev mig i personlig konkurs””

  1. Du är inte ensam. Tagit amfetamin i 20 år nu, varje dag. Sista avisen försökte jag ta livet av mig och hamna på avd 367 östra. Där fick jag heminevrin (torrfylla) för jag tål inte benzo . Vad fan jag älskar tjack mer än livet. Men kan inte skylla på något utanför mig själv. Jag kommer försöka igen, får ingen hjälp. Remiss till öppenvård centrum. Dom vill bara ge mig antidepressiva överallt .För då blir man som dom vill ha en!!!

    Liked by 2 people

  2. Jag började med amfetaminet 1990 och håller på fortfarande om än i lite mer kontrollerade former, men jag är i princip ständigt påtänd, har Elvanse 70 mg på morgonen men det duger inte så jag konsumerar 3-4 gram i veckan utan nålar fötr det är bara nasalt och oralt, jag la av med verktygen 2016 då jag tog min sista panna. Jag älskar amfetaminet som gör mig wired ocjh kreativ och jag kan sitta i tre dygn och bara skriva. Utan amfetaminet får jag inte gjort någonting och är mest depresiv och innesluten. Visst skulle jag vilja sluta upp med att tända på, men nej jag ser tjacket som en gammal vän som aldrig snackar skit om en, ljuger eller hugger mig i ryggen. Tack för jag fick skriva lite här! Lev väl och länge!

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.