”Jag drömmer om amfetaminet!”

Inatt drömde jag om att jag precis hade inhandlat en femma amfetamin, och att jag bara fick uppleva den känslan en gång till och gå ner med näsan och låta han gå som en strykjärn över isen!. En boende på ett tidigare ställe berättade för mig en gång att ”Ja behöver ju inte knarka längre utan jag går ju bara in i medicinrummet så får ju jag mitt tjack då va”. Men då visade de sig att han hade ADHD också. ”Äh ja kastar på lite mer ved här borta Bergfeldt, de här funkar inte de här utan de ju snöstorm ute för fan!” På med stugvärmen!

aja ”jo” vad var de jag skulle säga. Det värsta är att de här var ingen mardröm eller något för mig utan de här var en ren dröm. Jag har fortfarande ett otroligt kraftigt sug efter just denna drogen. Även om jag vart drogfri i över en månad. Samtidigt är de en drog som fullständigt fördärvat mitt liv. Jag hoppas att suget släpper med tiden men detta känns otroligt jobbigt för tillfället. ”Vad händer om man återfaller här Bergfeldt förresten? Va sa du? Relen direkt, ah ok. Jo men alltså de känns som ett rent krig som pågår i min kropp. Kroppen vill ha de, men huvudet säger nej, jag får till och med upp en mycket tydlig bild i huvudet där min bortgångna bror Christian skäller på mig och verkligen skriker ”Ge fan i de Andreas!” Jag försöker verkligen lyssna på honom men suget är så starkt. Jag hoppas innerligt att jag klarar detta framöver men de hela känns väldigt, väldigt rent ut sagt oerhört svårt för mig alltså. Jag är livrädd för att återfalla helt enkelt men måste lyssna på min bror. För jag älskar min bror och vet att Christian har rätt i det här!. Hoppas de blir bättre med tiden men just nu känns de som att jag behöver all hjälp jag kan få.

Det är ju naturligtvis inte bra att man får sådana här drömmar om nätterna men jag får tänka att nu har jag frivilligt flyttat till ett drogfritt boende och kommit ganska långt ändå för jag har ändå vart ren ett bra tag nu och har fortfarande viljan att kämpa. Det hade vart så oerhört synd att ta ett återfall nu när man ändå kommit såhär långt. Jag har använt amfetamin i 10 år men hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat förstå att de skulle vara såhär svårt att lägga ner. Aldrig i min vildaste fantasi. Men även om man är kick fixerad så tror jag ändå man skall fokusera på dom negativa effekterna man fått av drogen och inte dom positiva. För väger man dom här två så överväger de negativa effekterna naturligtvis de positiva i hästlängder. Och då är de nog de som fått än att komma såhär långt. För en och en halv månad är långt för mig, så är de. Gäller bara att hålla detta nu framöver också!. Jag vill samtidigt passa på att önska alla er andra som har samma problem lycka till!.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s