”Svårt att se ett mellanting i saker och ting alltså!”

Tänker inte ljuga för min chef! Även om de nu skulle vart kört efter de här racet så tänker jag inte försöka komma undan med några som helst lögner iallafall liksom utan jag skickar in papperna som dom är. Det spelar ingen roll. Hon såg ju direkt på FMN att de började öka på mer eller mindre ”alltså om jag minns rätt så tror jag faktiskt hon ställde mig frågan om vad jag själv visste eller trodde jag var positiv på” då svarade jag faktiskt att ”frågan är väl snarare vad jag inte är positiv på när du lyfter upp multistickan ur muggen”. Hon var ju ny också så hon fick liksom ta lite hjälp för att analysera de hela men resultatet var ju alltså, ”Jag återfallde liksom” de räcker så. Men eftersom att jag vet att jag vill sluta ”alltså har viljan!” För de har jag, så passade jag ändå på att ta upp en sak med min nya läkare som faktiskt visade sig vara en ganska positiv överraskning, ”a breath of fresh air” helt enkelt. Mycket bra och förstående läkare med bra insyn på framförallt min problematik osv kändes de som så då passade jag helt enkelt på att fråga honom men också även försökte förklara för han varför de blir såhär. ”Varför går de några veckor alltså ibland flera månader upp mot ett halvår” för att sedan gång på gång återfalla för att börja om på ruta ett. Känns ju helt meningslöst! ”Give me a hand DOC” nä men alltså under själva mötet kom de upp flera saker och flera faktorer började helt plötsligt peka på en sak. Känslan som uppkommer efter några veckor till månaders tid är en känsla som kommer väldigt, väldigt plötsligt och är en känsla som jag bara inte klarar av att hantera. Det är ”Partysuget” och de bara kommer alltså! En känsla av att man snabbt och nästan desperat för stunden vill tända på allt som finns från Avenyn till halva Andra lång liksom på en och samma gång. De möjligt att de låter sjukt alltså ja vet men hur som helst så iallafall ”De här problemen grundlägger sig i ett ”allt eller inget tänk” svårigheten att se vinsten i att hålla sig tillbaka och att inte överväga ett allt för ”EJ” så genomtänkt beslut. Jag måste erkänna att jag har väldigt svårt att se något mellanläge eller snarare ”mellanting” liksom i sådana här situationer. Det ena får ta de andra liksom. Oftast de också som lockar mest. Känns även som man väldigt lätt blir beroende av personer i ens närhet ”personer man litar på” alltså ibland nästan till en sådan hög grad att man nästan glömmer av sig själv och sina egna beslut. Äh jag vet inte. Skall inte gå in på detaljer mer men ”om” jag nu får hjälp med detta, alltså ”detta” problemet. Så kanske jag äntligen kan hålla de där och klara att stå emot nästa gång. För klarar jag de då löser sig allting alltså. Då blir de inga fler återfall. Tack för att ni tog er tid och läste!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s