Andreas Douglas Rörqvist

Kampen att övervinna ett beroende

Jag har väl testat dom flesta drogerna som finns på marknaden idag. Kokain, Ketamin, Amfetamin, Morfin, MDMA, Heroin, Ecstasy, LSD, Bensodiazepiner, Hasch & Cannabis men har aldrig upplevt någon så svår avtändning som på just kokain & amfetamin. Gick in på 7 eleven en gång så säger personalen. ”Ursäkta mig men du blöder näsblod” Tacka fan för de sa ja då att man får riktiga grejer för en jävla gång skull så sjukt mycket pengar ja lagt ner på den här jävla skiten sa ja då och gick irriterat därifrån. Det är också dom drogerna jag har mest problem med. En skön kick mot himmelen följt av en kraschlandning som flight 93 rakt in i word trade center. Och eftersom min huvudsakliga drog är amfetamin så köper jag i regel endast kokain om jag inte kan få tag på amfetamin. Båda drogerna är ju mer eller mindre besläktade med varandra och och har liknande effekter och rus bara de att kokainet utvinns naturligt medans amfetaminet framställs på kemisk väg via olika laboratorium bland annat i Nederländerna, Amsterdam och resten av Mellaneuropa. Köper jag ett gram amfetamin så brukar jag de på i regel två till tre drag. Jag har inga som helst problem med att dra en line på 0,5 g på ett drag. En tabbe som jag ofta gör är att om jag köper exempelvis ett gram kokain så feldoserar jag enkelt de i med att jag är så van att lägga upp en viss specifik mängd amfetamin åt gången och förväxlar de enkelt med hur mycket kokain man ska lägga upp. Så en gång lade jag upp ”Minst” en  0,40 till skulle säga en 0,45 g på ett drag så jag höll på att svimma. Tog alldeles för mycket helt enkelt. Det är livsfarligt. Men den absolut allra värsta tabben jag någonsin gjort var då jag en kväll tog och drog i mig ett gram kokain, nästan tre gram amfetamin, två tabletter xanor kombinerat och toppat med tre bloss av brunt rökheroin då jag samtidigt tidigare samma kväll hade druckit alkohol. Redan efter tre bloss slog de till som en varm våg som bara drog genom tårna och uppåt på ett oerhört behagligt sätt samtidigt som alla bekymmer bara slutade att existera. Det är de sista jag kommer ihåg innan jag vaknade upp på Sahlgrenska fullt med slangar över hela kroppen. Drogerna har minst sagt ställt till de för mig för att inte tala om alla omkring en, de har ruinerat mig helt enkelt! Jag har förlorat min lägenhet, jag har åkt in på ett LVM under 6 månaders tid, förlorat en vän i en överdos och kan inte jobba då körkortet blivit indraget och mer eller mindre blivit paranoid och varit nära på dö på sjukhuset under flertalet tillfällen och överdoser jag haft på en mycket kort tid. Den senaste var jag mycket nära på att förlora livet. Ändå fortsätter man! Låter ju helt sjukt alltså.Jag har funderat mycket på de här och jag tror själva grundorsaken till att jag överhuvudtaget börjat ta droger tidigt i livet bottnar sig framförallt i en kraftig borderlineproblematik som jag inte kan styra över själv riktigt. Plötsliga kast i sinnesstämningen i kombination med mycket kraftiga ångestattacker utan större utlösande faktorer gör en inte bara osäker på vem man igentligen är utan ger även upphov till en impulsivitet som ständigt försätter en i problematiska situationer. Känns som man agerar först och tänker sen vilket man igentligen borde göra tvärtom eftersom skadan annars då redan hinner bli skedd. Små saker blir väldigt lätt uppblåsta och alldeles förstorade samtidigt som man aldrig blir av med den här inre tomheten utan alltid är på ständig jakt efter nya kickar och för att på något sätt fylla upp något slags tomrum i kroppen och kicka upp en låg självkänsla via som i mitt fall exempelvis droger, något för att få vardagen att gå. Nu när man är klar i huvudet och tänker efter så är de minsta problemet igentligen skadan jag åstadkommer för mig själv. Jag lider nästan mest av hur detta skadar min familj och alla runt omkring än. Ser inget värde i mig själv riktigt, de kanske man borde göra. Jag vet inte. Det ända jag hade önskat mig är igentligen att jag kunde må bra i mig själv utan att ta till droger. Att jag kunde gå till jobbet på morgonen och känna en viss stolthet att jag kunde gå runt på min egna ekonomi och inte leva på mina föräldrar något mer. Jag är för gammal för de nu på något sätt. Detta är en kamp. En kamp mot droger, om livet och kampen att övervinna ett beroende.

Annonser

One thought on “Kampen att övervinna ett beroende”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s