Rorqvistplanet Christian Rörqvist

Christian Rörqvist 1984-2012

Christian Rörqvist  

Chalmers studentbrand på Guldheden den 4:e februari 2012.

Guldheden Brand Chalmers Christian Rörqvist

Det är en kall tidig lördagseftermiddag den 4 februari 2012 då jag befinner mig i föräldrarnas hus på Näset då jag plötsligt bestämmer mig för att gå ut på altanen för att röka en cigarett, efter att ha tagit cirka 2-3 bloss hör jag hur det plötsligt ringer på hemtelefonen. Jag kutar då snabbt in för att hämta den bärbara telefånen och går sedan åter ut på altanen och tar emot samtalet. Det är en av Christians bästa vänner som ringer och berättar att han är ute och promenerar i närheten av Guldheden i Göteborg. Jag hör direkt på hans tonläge att det är nått som inte stämmer, han berättar att det ryker kraftigt i närheten av min brors lägenhet på Doktor Wigardhs gata på Guldheden. Han talar också om att han försökt nå Christian upprepade gånger utan svar, plötsligt är han tvungen att lägga på av någon anledning men ringer snart upp igen, han talar nu om att han står precis utanför lägenhetsbyggnaden som också går under namnet Blåelden. Han berättar nu att det slår ut kraftiga lågor ur en utav lägenheterna längst upp där Christians lägenhet var belägen, röken är så tjock att han inte riktigt ser om det är Christians lägenhet eller om det är hans grannes, men efter att ha närmat sig olycksplatsen ytterligare lite till bekräftar han att det är hans lägenhet de gäller. Jag ringer snabbt upp min pappa som i detta skedet är på väg hem. Efter cirka 5 minuter anländer pappa och jag och mamma hoppar nu snabbt in i pappas bil och åker i hög hastighet mot olycksplatsen, mamma pratar nu i telefon med Christians vän som nu talar om att rökdykarna påträffat en 27 årig man död i hallen. Identiteten är ännu inte fastställd men jag hör hur pappa säger ”det kan bara vara han”. Redan vid järnbrottsmotet ser vi hur det kraftigt ryker över Guldheden. När vi närmar oss olycksplatsen är det avspärrat redan vid rondellen vid Dr Fries Torg, jag hoppar snabbt ur bilen och springer mot olycksplatsen och ropar ”vad är min bror”. Jag kollar upp mot lägenheten och ser nu att de brinner så våldsamt att till och med taket fattat eld. En polisman leder mig sedan till ett äldreboende som är beläget tvärs över gatan där en hel folkmassa står och tittar på, vi går in genom dörren en bit in på korridoren och tar sedan vänster upp för en trappa och sedan in på ett rum där en brandman och min mamma och pappa samt en krisgrupp sitter och väntar. Dom försöker lugna ner oss allihopa men stämningen är panikartad och Emelie, min syster är fortfarande inne i stan men är nu också på väg mot olycksplatsen. När min syster anländer blir de totalt kaos alltså och jag känner bara att jag inte orkar sitta där i rummet och lyssna på en krisgrupp, det är inte vad jag vill ha, jag vill ha min bror! när jag är på väg ner för trappan igen möter jag min släkt som då precis anländit. Jag går ner för trappan och går ut och ställer mig utanför byggnaden och kollar upp mot lägenheten med röda ögon och tårarna bara börjar forsa ner från kinden. Efter detta kommer jag inte ihåg så mycket mer. När vi efter några timmar kommit hem till huset igen går jag in på mitt rum och börjar känna en sådan kraftig frustration att jag måste få utlopp för mina känslor, jag sätter mig ner på Facebook och börjar skylla på att rökdykarna helt utan orsak, agerat alldeles för långsamt osv och bara kände att allt var alla andras fel. Strax efteråt ber en av Christians bästa vän som då befinner sig i Stockholmsområdet att ta bort inlägget och försöker lugna ner mig och berättar att det bara är frustration du känner just nu. Nu 2 år efter katastrofen känner jag mig ändå stolt över brandmännen och att dom gjorde allt dom kunnat för att rädda min bror. Jag är stolt över dom idag. Brandmän är oftast väldigt kompetenta personer och bara de att man väljer ett sådant yrke visar ju på hur stor empati man har för personer som befinner sig i en akut nöd. Om du är brandman och var med i räddningsinsatsen på Blåelden den 4 februari 2012 får du gärna höra av dig. Eller om du varit med om en likartad situation och bara behöver någon att prata med så ska jag göra allt för att försöka hjälpa dig så gott det går. Åter igen, tack alla brandmän, poliser och annan personal där ute som jobbade i det intensiva arbetet och räddningsinsatsen på Blåelden för min älskade storebror Christian Rörqvist lördagen den 4 februari 2012.

(Varning för känsliga tittare!)

Brand Guldheden Chalmers Christian Rörqvist Studentbrand

4 feb 2012Hela branden i säg är ett mysterium. Christian varken rökte eller hade behov utav en tändare! Varför började de brinna och varför, vad hände! Christian pluggade industriell ekonomi på Chalmers Universitet. Han var oerhört smart framförallt på ett akademiskt plan. Han bara körde tenta efter tenta och fick toppbetyg verkligen. Han var så oerhört rolig alltså! Jag saknar han nått så in åt helvete mycket alltså!. Försökte umgås med han så mycket som möjligt alltså men försökte liksom samtidigt inte vara för på. Han hade så roliga evenemang också Ost & Vin kvällen var väl den sista tror jag som jag var med på. Åkte till en ostbutik och köpte nån ost som var så vidrig att jag fick slänga de. Jag fick helt enkelt snylta lite av en fin tjej som råkade sitta vid samma bord. Den var jättegod faktiskt! Typ lite grönaktig. ”Pesto-ost” där kom de! haha!. Drog i mig en hel del av den faktiskt. Jag kommer ihåg Christian som. Alltså jag blir bara glad när jag tänker på alla hans sjuka skämt! dom var verkligen riktigt grova vissa av dom. Jag saknar han!. Jag vill ha han tillbaka!. Han var den absolut roligaste personen jag någonsin umgåtts med. Jag kommer ihåg när vi var på Mallorca och vi satt och pratade med en öl på uteserveringen. Då passade jag på att berätta att jag var mer lagd åt andra hållet. Han bara skrattade! Fan de helt normalt Andreas jag kommer alltid älska dig för den du är!. Men han var sån, han tyckte alltid de bästa om alla människor!.

När Christian dog tappade jag allting, jag började med allt tyngre droger för att på något sätt bara bedöva sorgen. Min mamma var helt hysterisk i början jag var mer lugn. Jag trodde inte på de, jag kunde inte inse de faktum att min storebror var död. Det tog nog några månader då mamma fick medicin utskrivet som hon kunde hantera de lite enklare medans jag då började må betydligt sämre. Ibland när jag tänkte på Christian fick jag nästan svårt att andas. Detta tog mig så hårt så de finns inte!. Fick senare en helt ny lägenhet av min pappa på Masthugget men den knarkade jag sönder. Jag körde en femma amfetamin varje dag i flera års tid tills pengarna var slut. En gång vaknade jag på köksgolvet då jag vart så påtänd att jag kollapsat och ramlat av stolen. Jag hatar amfetaminet samtidigt som jag älskar de, det är så jävla svårt att lägga ner!.

Annonser
Annonser

Andreas Douglas Rörqvist

Annonser
%d bloggare gillar detta: